Ullen skulle sorteras noga under överinseende av domarna.
Egentligen skulle Sverige skicka två fårklippare och två ullhanterare till VM-tävlingen Golden shears i Skottland under midsommarhelgen.
Ettan och tvåan från fårklippnings-SM blev uttagna, men med ullhanterarna var det knepigare. Det finns i princip inga i Sverige, eftersom det inte finns något klassificeringssystem för ull i vårt fårfattiga land.
Men Svenska fårklipparförbundet ville gärna sätta Sverige på kartan även i denna gren och ville absolut skicka en ullhanterare. Valet föll på Linnea Eklund från Ärla.
För 20 år sedan åkte stadstjejen Linnea som backpacker till det stora fårlandet Australien, utbildade sig i ullklassificering och fick jobb. Hon jobbade i några år, men fick inget uppehållstillstånd och åkte hem igen.
Här jobbar hon nu som IT-tekniker och har inte hållit på med ull på 15 år, förutom att döma några fårklippningstävlingar.
"Vi ville visa att vi är glada och stolta i Sverige", säger Linnea Eklund om sitt deltagande i ullhanterings-VM.
Förutsättningarna borgade inte för någon större framgång i VM-tävlingen.
– Jag kom på plats 39 av 40, men hade jättekul! Det är en ära att få representera mitt land men jag gjorde en del misstag. Målet var att det skulle synas att vi är glada och stolta i Sverige.
Deltagarna skulle ta hand om ull som klipptes av från ett får under tävlingens gång. Ullen skulle sorteras och den stora ullfällen skulle sedan rullas ihop till en viss form och kastas på ett bord men fortfarande hålla ihop.
– Jag var lite långsam i omgång ett och fick inget bra flyt. Jag rullade ihop fällen fel och fick straffpoäng för att jag inte riktigt nådde att städa av bänken ordentligt – jag är lite för kort, säger Linnea Eklund.
Att städa noga efter sig är viktigt i tävligen.
I omgång två gick det bättre och hon knappade in på andra deltagare. I slutet fick hon till ett riktigt shownummer också.
– Jag kastade fällen baklänges över huvudet för att stajla lite. Jag tänkte att ingen kommer ihåg den som kommer 39:a, men det här kommer de ihåg.
Här spexar Linnea Eklund lite och kastar ullfällen baklänges över huvudet ner på bordet.
Trots den blygsamma placeringen gav tävlingen blodad tand. Nästa VM går inte förrän om tre år – och dessutom på Nya Zeeland – men Linnea är peppad på att tävla i andra sammanhang, inte minst för att höja medvetenheten och intresset för ullhantering.
– Jag blev biten och vill ha revansch! Jag är ju tävlingsmänniska. Kanske kombinerar jag tävling och semester i England framöver. Sedan hoppas jag att det kan ordnas lite enklare tävlingar i Sverige så att fler kan få prova på och lära sig, då kanske fler blir intresserade.