Sörmlandspolisens utredningschef Christoffer Bohman efterlyser tips om provskjutningar från allmänheten.
– Trots att vapen är lättillgängliga för kriminella är det ofta samma vapen som används i sådana här konflikter. Har du ett vapen som fungerar – oavsett om det är en omgjord startpistol eller ett gammalt vapen från Jugoslavien – så kommer du använda det som fungerar när du ska skjuta någon. Det finns extremt mycket vapen i omlopp som inte går att lita på; de klickar, hänger upp sig och så vidare, säger Christoffer Bohman, utredningschef för polisen i Sörmland.
Han beskriver hur den bristande pålitligheten gör att vapen ofta testas innan de används i skarpt läge – något som gör smällar i skogsområden intressanta för polisen.
– Vi vet att det pågår provskjutningar av vapen titt som tätt, och där efterlyser vi tips från allmänheten. Hör man att det smäller vill vi få reda på det, säger Christoffer Bohman.
En som bläddrat igenom fler av Eskilstunapolisens förundersökningsprotokoll än de flesta är Mathias Ståhle, författare och mångårig grävande journalist för Eskilstuna-Kuriren – numera hos Svenska dagbladet.
– I Eskilstuna har det länge varit så att nästan alla skjutningar har med narkotikamarknaden att göra – det är nästan alltid i de här kretsarna det smäller. Jag tror att det handlar om att man vuxit upp i en miljö där vapen finns tillgängliga. I gängen är toleransen för skjutvapenvåld hög – det som förr resulterade i en smäll på käften eller ett knivhugg har ersatts av skjutvapenvåld, säger Ståhle, när han får frågan om vad han tror kan ligga bakom det ökade skjutvapenvåldet i Eskilstuna.
Mathias Ståhle, tidigare grävreporter på Eskilstuna-Kuriren, har tillsammans med kollegan Jan Pirttisalo Sallinen skrivit boken "Vapensmederna: Männen som beväpnar Sveriges kriminella".
I bokenVapensmederna beskriver Mathias Ståhle och medförfattaren Jani Pirttisalo Sallinen hur en stor andel vapen på den svenska marknaden smugglats in till Sverige obrukbart skick, för att sedan aktiveras.
– De vanligaste vapnen i Eskilstuna med omnejd är, i min erfarenhet, gamla insmugglade vapen i olika former. Till exempel från krigen på Balkan, i forna Jugoslavien. Men på senare år har det blivit vanligt att igenpluggade vapen tas till vapenverkstäder där pipan borras upp eller byts ut. Det har också börjat dyka upp ombyggda vapen, ofta med delar från vapen som från början var ofarliga; som start- eller gaspistoler.
Mathias Ståhle beskriver hur de deaktiverade vapnen säljs som kuriosaobjekt till varje myndig spekulant i till exempel Slovakien. Till Sverige, där licens krävs, införs de relativt enkelt då smugglingsrutten går genom EU.
Ett tidigare deaktiverat vapen, där ett stift blockerat att skarp ammunition kunnat laddas, som köpts in från Slovakien för att sedan reaktiveras i Skåne.
Vad får man betala för ett skjutvapen i Sverige?
– En sämre pistol kan fås för runt 10 000 kronor och vi har sett exempel på att Kpistar sålts för 15 000 kronor. En fullt fungerande Kalishnikov kan betinga priser uppemot 30 000 – samma automatkarbin kan i Bosnien eller Serbien kosta 1 500 kronor.
Efter eventuella reparationer säljs de insmugglade vapnen vidare, och Mathias Ståhle menar att det inte är någon större konst för säljare och köpare att hitta varandra.
– Det finns en sorts grossister i gängvärlden, det vill säga människor som lever på att smuggla in, tillverka eller reparera vapen svart. Den försäljningen fungerar ganska exakt som narkotikaförsäljningen gör, men är mindre tillgänglig för den bredare allmänheten. Däremot kan kriminella med ett hyfsat kontaktnät få tag på en pistol på några timmar eller dagar.