— Men i oktober 1963 ändrades allt i ett slag. Tjejerna blev hysteriska när Beatles uppträdde. På en vecka vände det totalt och när turnén hade kommit till Eskilstuna var det i stället Beatles som alla ville se - ryktet om dem hade spridit sig som en löpeld, säger Bumba själv, som egentligen heter Jan-Erik Lindqvist.
Bumba är nöjd över att få ha varit en del av en av musikhistoriens stora ögonblick och berättar hur allt kom sig:
— Trio mé Bumba var på topp, vi sålde bra och låg etta på svensktoppen.
Då var de "hetare än hett" i Sverige och var den tidens stora inom populärmusiken i Sverige.
— Vi fick förfrågan om att vara med i en turné på några orter i ett Pop-paket eftersom vi skulle vara ett bra namn på affischen som skulle locka publik. En engelsk agent hörde av sig till arrangören, Telstar, och presenterade ett engelskt popband - de fick vara förband.
Bumba skrattar högt när han tänker tillbaka.
— Jag minns hur en representant från skivbolaget ringde och berättade att de hette Bottles eller Beattles eller något sådant.
Bumba berättar att ett stort svenskt tv-program nobbade Beatles som gäster för "de ville inte ha några långhåriga slynglar" med.
— Både vi och Beatles fick samma gage, 2 800 kronor, har jag för mig att det var. Till konserten kom de åkande i en bil allihopa och instrumenten kom efter i en Volvo Duett. Nästa gång de var i Sverige var det helikopter som gällde.
Trio mé Bumba fick dela loge med beatlarna. Bäst kontakt fick Bumba med Paul McCartney och själv tror han att det faktum att han hade gett Paul en sträng när den hade gått sönder, var det som gjorde att de två fick extra bra kontakt.
— Så när vi spelade stod han till och med i kulisserna med mina klädbyten och hjälpte mig, jag hade nämligen ett nummer där jag imiterade Elvis.
Där och då hade man kunnat tro att karriären var slut för Trio mé Bumba, men i stället tog den ännu mer fart.
— Vi härmade allt vi kunde vad gäller kostymering och huvudskakningar och lät till och med håret växa.
Nu, 50 år senare är de fortfarande ute och turnerar. Men de skrikande tjejerna i publiken är dock utbytta till äldre damer på ålderdomshem, som enligt Bumba "sitter där och sjunger med och knäpper med sina handväskor".
Kontakten med beatlarna underlättades av att Trio mé Bumbas Bertil Lindblom kunde prata engelska. här är ett av dem: