Det är tydligt att många av kunderna på Coop känner igen Mariana. Man hälsar vänligt och det klirrar av mynt som hamnar i hennes mugg. En kund som kommer ut ur affären lämnar en påse frukt, en annan kommer med en kasse som uppenbarligen innehåller matvaror.
Desto ilsknare är en äldre gentleman som närmar sig med bestämda steg. Han stannar några meter från Mariana och stirrar argt på henne en stund innan han med hög röst förklarar att alla länder måste ta hand om sina egna problem och att sådana som Mariana bör köras ut ur Sverige snarast möjligt.
Gladare blir den kvinnliga kund som har svårt att gå. När Mariana ser hur bekymrat hon tittar på den trasiga kundvagnen, den enda som finns kvar vid entrén, kommer hon genast till undsättning. Hon tar myntet ur kvinnans hand och skyndar bort till parkeringen där det finns fler kundvagnar uppställda. Småspringande kommer hon sedan tillbaka med en av dem till kvinnan.
När vi senast träffades, veckorna före jul, berättade Mariana att familjen var i Sverige för att försöka få ihop pengar till sin mammas dyra canceroperation.
Men det blev ingen operation, berättar Marianas släkting Paul Vilceanu. Han talar engelska och fungerar som tolk under vår intervju.
– Nej, mamma blev för sjuk för att opereras. Hon dog några dagar efter nyår.
Paul är en av de många rumänska romer som tidigare bidragit till familjens försörjning genom att ta diverse jobb runt om Europa. Han berättar att han under många år arbetade på olika lantbruk, bland annat som traktorförare. När finanskrisen spred sig tog jobben slut.
Nu hoppas han på en annan inkomstkälla för att slippa tigga. Paul har nappat på idén att sälja gatutidningen Folk är folk, efter en idé från Norge. Principen är densamma som för de hemlösas tidning Situation Stockholm. Försäljarna köper själva in ett antal tidningar som de sedan säljer vidare för en högre summa. Mellanskillnaden får de behålla.
Folk är folk säljs för 100 kronor, medan Paul har betalat 25 kronor styck för sina 100 exemplar.
2 500 kronor är ändå en ansenlig summa för den som måste tigga ihop pengarna. Lösningen blev att hela familjen slog sig ihop och gav pengarna till Paul, med förhoppningen om en rejäl kassaförstärkning.
Hittills har det inte gått något vidare.
– Nej, jag sålde bara en tidning i går. Det räckte till mat, säger Paul som ändå hoppas att affärerna ska gå bättre när Eskilstunaborna får klart för sig vad det handlar om.