"Jag upplever att det finns väldigt många barn i Eskilstuna som behöver mycket stöttning. I vissa stadsdelar är det väldigt många. Då ser det ut som att det är jättemycket personal, men det finns en anledning till det", säger Sandra Nordin.
Storleken på barngrupperna på Eskilstunas kommunala förskolor var i snitt bland de lägsta i landet förra året. Det visar siffror från Skolverket som Eskilstuna-Kuriren nyligen rapporterade. Det är glädjesiffror som inte stämmer överens med hur vardagen ser ut på kommunens förskolor. Det anser förskolläraren Sandra Nordin som har 15 års erfarenhet av yrket.
– Det är svårt att få till en bättre arbetsmiljö för oss och barnen när man inte är helt öppen med hur verkligheten ser ut. Jag tycker att man skjuter sig själv lite i foten när man försöker få allt att se bättre ut än vad det är, säger Sandra Nordin.
Enligt Skolverkets statistik har de kommunala förskolorna i Eskilstuna i snitt 10,7 barn per barngrupp. Sandra Nordin menar att många rektorer och huvudmän gör det enkelt för sig och endast tittar på antalet barn och antalet anställda på sin förskola och sedan tar ett genomsnitt av det.
Flera ytterst väsentliga parametrar räknas inte med i de siffror som många rektorer och huvudmän rapporterar in, enligt Sandra Nordin. En sådan parameter är att de flesta förskolor är i behov av resurser som ska fokusera på ett eller ett fåtal barn i behov av extra stöd.
– Kommunen får statsbidrag för att minska antalet barn i barngrupperna. Men pengarna används ofta för att göra resursuppdrag i stället. Vilket gör att man i praktiken inte minskar barngruppen. Det har tillkommit en till vuxen, men den arbetar bara med ett eller två barn, säger Sandra Nordin och fortsätter:
– Resurserna räknas med i statistiken, vilket gör att snittet dras ner. Det ser fint ut på pappret med bra täckning, men så ser det inte ut i verkligheten.
Samtidigt poängterar hon att det kan skilja mycket från förskola till förskola hur effektivt man använder sig av sina resurser. Att man räknar på barngrupper i stället för avdelningar är ett annat sätt att putsa siffrorna tycker Sandra Nordin.
– Det kan vara två grupper i samma miljö, i samma rum, men man räknar det som två grupper. I själva verket är det som en grupp, det är vilseledande, säger Sandra Nordin som inte har märkt av någon förbättrad arbetsmiljö till följd av de satsningar kommunen säger sig ha gjort med hjälp av statsbidrag.
Att vara förskollärare i Eskilstuna kommun handlar mycket om ensamarbete och att inte räcka till, beskriver Sandra Nordin.
Barngrupp innebär var barnen är större delen av dagen, även det en luddig tolkningsfråga enligt Sandra Nordin.
– Är det mellan klockan 9 och 14 som är tiden för Eskilstunas 15-timmarsbarn? Eller är det mellan 9 och 12? Vi jobbar 40-timmar i veckan, men barnen är ofta här mer än så. Vi behöver pedagoger som är med och öppnar och andra som stänger. Vi har inte samma täckning över hela dagen. Det syns inte om man bara tittar på siffrorna.
Ytterligare en aspekt hon framhåller är bristen på behörig personal.
– Det är många helt utan utbildning som arbetar med barn. Det påverkar också. Även om man har bra täckning på pappret så är det inte utbildad personal. Det ställer högre krav på de behöriga.
Bristen på behörig personal är ett problem som kommunen hoppas kunna råda bot på med hjälp av att, från och med i höst, anställa förskolestudenter som går sista terminen. Sandra Nordin tror att den bristande arbetsmiljön är den största anledningen till att det är svårt att rekrytera nya till yrket.
– Jag tror att många blir avskräckta. Det är en väldigt tuff miljö att arbeta i. Det ser så klart studenterna när de kommer ut.
Förskolläraryrket är ett av de mest kvinnodominerade av alla. Enligt SCB är 96 procent av alla förskollärare kvinnor. Just nu är det svårt att rekrytera nya behöriga lärare. Sandra Nordin tror att den bristande arbetsmiljön bidrar till det.
Att locka fler nya behöriga förskollärare ser Sandra Nordin bara som en del. Nog så viktigt är det att behålla de som redan finns anser hon.
– Det är många som är på väg bort. Men när man lyfter det till rektorer och skolchef blir man inte riktigt lyssnad på. Det gör att man inte känner att man betyder så mycket. Då känns det lite som att man kan söka sig någon annanstans.
Sandra Nordin har jobbat på två förskolor i kommunen, men blev i april förra året sjukskriven för utbrändhet. När hon kom tillbaka på heltid igen i somras valde hon att hoppa på ett vikariat inom förskoleklass på en annan skola.
– Jag kände att jag antingen måste sluta jobba med barn helt eller byta verksamhet.
Jobbet med förskoleklass är mer strukturerat och förutsägbart upplever Sandra Nordin. Inom förskolan handlar det mycket om att täcka upp för varandra vilket gör det svårt att lägga upp långsiktig planering och få kvalitet i arbetet.
Sandra Nordin målar upp en bild av en förskollärares vardag som bland annat innebär att gå iväg för att byta blöjor, gå med barn på toaletten, duka bord, ha planeringsmöten och ta rast. Det innebär en stor dos ensamarbete med allt ifrån tio till 15 barn under en dag. Inget av det syns i statistiken.
– Om du bryr dig om barnen och brinner för att alla ska få rätt till utbildning går du lätt sönder. Vi får höra att det räcker med "good enough", men vi har våra mål och skollagen att förhålla oss till. Går man hem med en besvikelse varje dag så orkar man inte till slut.
Sandra Nordin har respekt för att det är tufft att vara rektor och vara under press för att hålla budget. Samtidigt tycker hon att man måste våga sätta ner foten och visa att pengarna inte räcker.
Att rektorer och huvudmän enligt Sandra Nordin rapporterar in glädjesiffror har hon förståelse för med tanke på den press de har på att hålla budget.
– Men det borde vara i rektorernas intresse att få in mer pengar till förskolan. Budgeten är satt alldeles för låg för att vi ska kunna nå upp till skollagens standard och målen i läroplanen. Det går inte att spara mer nu.
Hon efterlyser mod.
– Eskilstuna är ju den modiga fristaden, våga vara modig. Våga säg att du inte kan hålla din budget för du måste sätta barnen först och den här budgeten funkar inte. Så länge vi fixar det kommer inget att förändras, vi måste visa att det inte går längre. Vi har nått till sista trappsteget, tar vi ett steg till så faller vi.
Själv hoppas Sandra Nordin kunna påverka – genom att byta yrke. Hon har börjat studera arbetshälsovetenskap.
– Jag har länge försökt göra skillnad i barngruppen på förskolan. Men jag känner att det är för svårt att förändra någonting. Jag tänker att jag får ta mig an den här utbildningen och försöka göra arbetsmiljön bättre den vägen.