Föreläsare, författare och musiker – kärt barn har många namn. Men när Olle Bergman sitter på bänken vid busshållplatsen Bynäsvägen, Mesta är han musiker.
– Ett råd till andra som försöker sig på musik är att se till så att det blir så realistiska förhållanden för sig så möjligt. Jag har byggt upp en konserterfarenhet utan att hålla konserter, säger han och skrattar.
– Jag bor precis här bakom, så jag brukar sitta här och spela på sommarkvällarna, även om ingen annan är här och lyssnar.
Vad bjuds det på ikväll?
– Lite av varje, jag gillar välskrivna låtar. Det ska finnas en bra melodi, harmonin kan vara enkel, men både melodin och texten ska berätta någonting om det mänskliga tillståndet. Jag sjunger nog ingenting som är ytligt, en del av det jag sjunger är ganska deppigt faktiskt.
När konserten drar igång är det bara grannarna Anna Mejborn och Anita Neahaus på plats, men redan efter första låten fylls det på. Till slut är det både barn, vuxna och hundar på plats. Mellan låtarna bjuder Olle Bergman på lite anekdoter och svarar på publikens frågor om artisterna han tolkar.
Samtidigt åker bilar och kollektivtrafik förbi. Två damer smyger sig fram för att kolla tidtabellen. När bussen väl kommer vill nog varken dem eller busschauffören åka därifrån.