Wienersemla och blåbärssemla är två av varianterna som finns på Konditori Janeling.
Utöver den klassiska semlan erbjuder ofta bagerierna alternativa semlor. Det kan till exempel handla om vaniljsemla, men även lite mer vågade varianter som kanelbullesemla, semmelwrap, wienersemla och semmelburgare.
På Konditori Janeling kan man i år bland annat hitta just wienersemla men även blåbärssemla.
– Vi har ingen ny för i år, det är gamla trotjänare. Men vi har plockat bort en del varianter, som hallonsemla, nutellasemla och citronsemla. Börjar man komma in på massa olika smaker så slutar det ju aldrig, säger Janelings konditor Håkan Larsson.
I år har man skalat av utbudet och kör bland annat på den klassiska semlan, vaniljsemla, blåbärssemla, wienerssemla och semmeltårta. Men Håkan Larsson menar att det faktiskt finns en gräns för vad som får kallas just semla.
– I grund och botten ska det vara en vetebulle, för att kalla det en semla så ska mandelmassa finnas i. Sedan förstår jag de som är allergiker, men en riktig semla för mig är originalet. Sedan börjar man dribbla med massa saker, då börjar det likna en bakelse i stället, säger han och fortsätter:
– Om en semla skulle dyka upp mitt i sommaren så skulle folk börja undra, men om det dyker upp en vetebulle med hallonsylt, grädde och vaniljkräm så skulle ingen bry sig för det är ingen semla, det är en bakelse. I semmeltider där kanske man kan kalla vad som helst för en semla, men när det inte är semmeltid så skulle de aldrig fungera.
Hans Styrlander, ägare av konditori Amarant.
Hans Styrlander, ägare av konditoriet Amarant, tycker också att det finns en gräns för vad man får kalla en semla.
– Jag tycker att en semla bara kan vara på ett sätt och det är det klassiska sättet. Våra specialsemlor har ju ingredienser som vetedeg, mandelmassa och grädde, det bör det vara tycker jag. Så fort man kör in något annat blir det en semmelliknande produkt, men det är inte en semla för mig, säger han.
Semmelwrap på konditori Amarant.
I år serverar konditori Amarant bland annat kanelbullesemla, semmelwrap och kardemummasemla, men Hans Styrlander föredrar trots allt den klassiska semlan.
– Personligen är jag inte så mycket för varianterna. Om jag ska äta och njuta så är det en vanlig traditionell semla med klippt lock serverad med varm mjölk och kanel, alltså hetvägg. Allt annat är förkastligt i min värld.