Med sin mÄngÄriga erfarenhet av arbete som psykoterapeut, bland annat som enhetschef pÄ BUP, barn- och ungdomspsykiatrin pÄ MÀlarsjukhuset, delar psykologen Dan Andersson med sig av sina tankar kring seriebajsaren. Tidningen har skrivit flera gÄnger om problemet.
â Lekparken Ă€r nybyggd det Ă€r det som Ă€r sĂ„ paradoxalt, det rör sig inte om behovet att bajsa. Den hĂ€r personen leker med risken att Ă„ka fast och fĂ„r en kick av att göra nĂ„got förbjudet.
Han Àr noggrann med att betona att allt som sÀgs under vÄrat samtal endast Àr spekulationer eftersom han aldrig trÀffat personen ifrÄga. Helt uppenbart Àr dock att det rör sig om ett Äterkommande och utstuderat beteende, som nu skett minst sju gÄnger. DÄ det finns buskar, dolda platser och en bajamaja i nÀrheten, finns det ingen anledning för personen att bajsa just i lekparken.
â Enligt det freudianska synsĂ€ttet skulle det kunna vara ett uttryck för att man haft det svĂ„rt som barn. Det Ă€r lĂ„ngsökt sĂ„klart men den hĂ€r personen skulle kunna vara avundsjuk pĂ„ barnen och vilja förstöra.
Vi resonerar kring vem personen skulle kunna vara och vilket kön hen skulle kunna ha. Det finns en aggressivitet i beteendet menar Dan Andersson vilket fÄr honom att tro att det rör sig om en man. DÄ media upprepade gÄnger skriver om bajsandet kan det ocksÄ handla om ett spel dÀr personen eggas av uppmÀrksamheten.
â Det blir lite som med julbocken i GĂ€vle.
Kan det vara en person med missbruksproblematik?
â Ăven personer med beroendeproblematik har koll pĂ„ rĂ€tt och fel. Den hĂ€r personen gör det som en direkt uttalad attack och fĂ„r ett adrenalinpĂ„slag av sina handlingar. Det Ă€r exhibitionistiskt och det kanske handlar om att blotta sig?
Alla mÀnniskor har mörka sidor som Àr dolda och Àven om det vore den vÀrsta katastrofen, rent psykologiskt, att bli upptÀckt tror Dan Andersson att det vore bra. DÄ skulle personen som bajsar fÄ en tydlig grÀnssÀttning och kanske kunna bearbeta varför hen gör sÄ. Beteendet skulle till och med kunna vara ett rop pÄ hjÀlp, tror han.
â Jag önskar sĂ„klart att den hĂ€r personen fick hjĂ€lp men motivationen till att ta emot den Ă€r nog inte sĂ„ stor. Alla beteenden Ă€r adekvata pĂ„ sitt sĂ€tt, fĂ„r man inte ut nĂ„got av det skulle man inte göra det. Den hĂ€r personen förstĂ„r nog inte sig sjĂ€lv.