"Det är svårt att veta varför personen gör såhär men det rör sig definitivt om en psykologisk problematik", säger Dan Andersson.
Med sin mångåriga erfarenhet av arbete som psykoterapeut, bland annat som enhetschef på BUP, barn- och ungdomspsykiatrin på Mälarsjukhuset, delar psykologen Dan Andersson med sig av sina tankar kring seriebajsaren. Tidningen har skrivit flera gånger om problemet.
– Lekparken är nybyggd det är det som är så paradoxalt, det rör sig inte om behovet att bajsa. Den här personen leker med risken att åka fast och får en kick av att göra något förbjudet.
Han är noggrann med att betona att allt som sägs under vårat samtal endast är spekulationer eftersom han aldrig träffat personen ifråga. Helt uppenbart är dock att det rör sig om ett återkommande och utstuderat beteende, som nu skett minst sju gånger. Då det finns buskar, dolda platser och en bajamaja i närheten, finns det ingen anledning för personen att bajsa just i lekparken.
– Enligt det freudianska synsättet skulle det kunna vara ett uttryck för att man haft det svårt som barn. Det är långsökt såklart men den här personen skulle kunna vara avundsjuk på barnen och vilja förstöra.
Bajs i Tornlekparken skapar äckel och ilska hos besökarna.
Vi resonerar kring vem personen skulle kunna vara och vilket kön hen skulle kunna ha. Det finns en aggressivitet i beteendet menar Dan Andersson vilket får honom att tro att det rör sig om en man. Då media upprepade gånger skriver om bajsandet kan det också handla om ett spel där personen eggas av uppmärksamheten.
– Det blir lite som med julbocken i Gävle.
Kan det vara en person med missbruksproblematik?
– Även personer med beroendeproblematik har koll på rätt och fel. Den här personen gör det som en direkt uttalad attack och får ett adrenalinpåslag av sina handlingar. Det är exhibitionistiskt och det kanske handlar om att blotta sig?
Alla människor har mörka sidor som är dolda och även om det vore den värsta katastrofen, rent psykologiskt, att bli upptäckt tror Dan Andersson att det vore bra. Då skulle personen som bajsar få en tydlig gränssättning och kanske kunna bearbeta varför hen gör så. Beteendet skulle till och med kunna vara ett rop på hjälp, tror han.
– Jag önskar såklart att den här personen fick hjälp men motivationen till att ta emot den är nog inte så stor. Alla beteenden är adekvata på sitt sätt, får man inte ut något av det skulle man inte göra det. Den här personen förstår nog inte sig själv.
På hyllan i Dan Anderssons mottagning ligger ett gigantiskt sudd "för riktigt stora misstag". Seriebajsaren kanske skulle fundera över sina?