"När jag såg Alice för första gången var det svårt att fatta: Var det verkligen min dotter? Det var en häftig upplevelse och jag är glad att jag vågade stanna och hjälpa Hanna genom förlossningen. 'Föda utan rädsla' gav mig som ett tryggt manus att följa, säger Shahu Hussein.
Hanna Rattfeldt var aldrig särskilt rädd inför förlossningen.
– Jag gick in i graviditeten med inställningen "jag får den hjälp jag behöver och tar det som det kommer". Men jag hade lyssnat på information om "Födas utan rädsla"-metoden – allt var ju digitalt under pandemin – och tittat igenom videos. Jag hade en jättebra och trygg barnmorska under graviditeten, så hade jag varit lite rädd tidigare i livet inför att föda barn var jag lugn nu.
Shahu Hussein var oroligare. Och väldigt bestämd på en punkt: Han skulle under inga omständigheter vara med i förlossningsrummet.
– Nej, jag brottades med väldiga skräckkänslor kring förlossningen. Men kollegorna sa: "Klart du måste vara med, det är ett jättestort ögonblick i livet du inte vill missa." Och nu ångrar jag verkligen inte att jag stannade hos Hanna.
När det så blev dags i slutet på januari i år lyckades paret pricka in den helg på Mälarsjukhuset det hittills fötts flest barn på i år.
– Det märktes, det var lite rörigt och personalen sprang ut och in. Själv hade jag haft värkar var femte minut i 44 timmar, och inte sovit på två och ett halvt dygn, så jag ville mest bara lägga mig och sova i stället för att föda barn. Men personalen var jättebra, och förklarade metoden de arbetade efter. Man märkte verkligen att de var samkörda.
Hanna andade sig genom förlossningen, enligt "Föda utan rädsla"-tekniken.
– Vilken skillnad det gjorde att andas lugnt genom smärtan. Jag tappade kontrollen några gånger – för det gör ju ont – men guidades tillbaka till andetagen.
Shahu tänkte tusen tankar medan han guidades till hur han skulle stötta Hanna. Tänk om något skulle gå fel därinne.
– Hanna fick mig att stanna kvar, och jag var otroligt imponerad av henne. Man har ju hört om att kvinnorna gråter och skriker, men hon var så stark och lugn. Det gjorde att jag ville stanna och hjälpa henne så gott jag kunde. Det var skönt att ha en uppgift, ett manus att jobba efter. Och jag är glad att jag stannade, vilken häftig upplevelse!
– Du var jättebra, berömmer Hanna. Och du klippte navelsträngen, det hade nog inte jag vågat.
Hon ångrar att de inte övat på metoden hemma.
– Det kan jag tipsa andra om, att läsa på och träna på andning och ljudning. När man väl är inne i smärtan kan det vara svårt att följa instruktioner. Det var skönt att all personal var så trygg med metoden.