Shoshan Kamal hade hela livet känt sig utanför familjen i Eskilstuna. Hon passade inte in och kände sig aldrig accepterad av de syskon hon växte upp med. Hennes mamma gick bort när hon var liten och hon blev uppfostrad av sin pappa som dog när Shoshan Kamal var femton år gammal.
– Jag hade bestämt mig för att ta mitt liv då. Men när pappa dog kunde jag bara tänka: "Dig ska jag leva för", säger Shoshan Kamal.
Samtidigt började rykten gå om att hennes föräldrar inte var hennes biologiska föräldrar och att hennes riktiga mamma levde och bodde i Irak. Ett läkarpar i Eskilstuna som Shoshan Kamal tytt sig till med sina problem sedan hon var liten blev hennes nya vårdnadshavare.
– De var min livlina under alla dessa år. Utan dem hade jag aldrig suttit här i dag, säger Shoshan Kamal.
Av en familjemedlem fick hon reda på att hennes biologiska mamma hette Sewa och kom från en by i kurdiska delarna av Irak. Shoshan Kamal bestämde sig för att hitta henne.
– Jag fick hela tiden höra: "Du ska inte bry dig, det ger dig bara huvudvärk", men jag gav mig inte. Båda mina biologiska föräldrar är fruktansvärt starka och jag har fått deras styrka, säger Shoshan Kamal.
De två läkarna var några av de få som uppmanade Shoshan Kamal att fortsätta leta efter sin mamma. 2013 och 2015 åkte Shoshan Kamal till Irak för att leta efter henne men utan framgång.
Shoshan Kamals man träffade av en slump en polis i Irak som berättade att han kom från samma by som hennes mamma. Han berättade att hennes riktiga pappa hade samlat minor i Irak för att försörja sig och dött när en av dem detonerade. Hon hade blivit såld mot sin mammas vilja och tagen till Sverige, sades det.
Väl hemma i Sverige skrev Shoshan Kamal ett inlägg på Facebook där hon delade med sig av sin historia och de detaljer hon hade. Inlägget fick stor spridning även utanför Sveriges gränser. I våras kontaktade en man Shoshan Kamal genom Facebook och sa att han hittat hennes mamma.
Bara några dagar senare, sent på natten den tredje juni ringde telefonen hemma hos Shoshan Kamal i Eskilstuna.
– Det var mamma. Jag grät så mycket att jag inte kunde prata. Jag kallade henne mamma direkt och tog efter hennes dialekt, säger Shoshan Kamal.
Hon bestämde sig omedelbart för att åka ned och hälsa på sin nyfunna släkt men hon hade inte pengar att finansiera resan med. Då kom ett samtal till från Irak. Hennes familj hade tillsammans samlat ihop tillräckligt för att Shoshan Kamal skulle kunna boka en resa tur och retur till Irak.
En dryg månad senare sitter Shoshan Kamal i en bil i staden Erbil i Irak. Hon skakar av nervositet i baksätet. Hon vet att hennes mamma är på andra sidan bilens glasrutor men det är svårt att se henne i folkmassan som samlats utanför.
– Jag minns det som om det var dimmigt. Jag såg inte mamma men jag drogs bara mot henne och helt plötsligt var jag bara i hennes armar, säger Shoshan Kamal.
Förutom hennes släkt på 30-40 personer finns även ett irakiskt tv-team som snappat upp hennes historia på plats. Dagen efter ska Shoshan och hennes mamma vara med i en livesänd talkshow som har runt nio miljoner tittare på avsnitt. Tv-teamet följer med familjen hem. Shoshan Kamal är chockad och skakad och säger nästan ingenting. Mötet med familjen blev inte som hon tänkt sig.
– Jag tyckte det var jobbigt. Det var folk i hela huset och alla ville röra vid mig och prata med mig. Det var som att jag var en främling men ändå inte, säger Shoshan Kamal.
Samtidigt börjar historierna om Shoshan Kamals pappa och hur hon egentligen kom till Sverige bli alltmer absurda och oförklarliga. En berättade att hennes pappa skulle ha dött redan 1986, men Shoshan Kamal är född först sju år senare.
Slutligen berättar en av hennes bröder att hennes pappa lever. Han hade mycket riktigt trampat på en mina och mist ett ben, inte sitt liv. Pappan hade sett sin dotter på tv och ville träffas.
När Shoshan Kamal konfronterar sin mamma med uppgifterna om hennes pappa berättar hon att det är han. Dagen efter möter hon sin pappa och sina syskon på hans sida för första gången.
– Han luktade precis som min pappa som dog. Han luktade trygghet, säger Shoshan Kamal.
Följande vecka tillbringar Shoshan Kamal med sin nyfunna pappa och hans familj innan det åter är dags för henne att åka hem till Sverige och Eskilstuna.
Hon vet nu att hennes föräldrar skiljdes när hon var mycket liten och att hon på något sätt hamnade hos sin adoptivpappa och att de sedan åkte till Sverige. Hur det gick till och om hon verkligen blivit såld vet hon inte. Historierna är flera och skiljer sig åt. Men det är inte det viktigaste för Shoshan Kamal.
– Det är ett avslutat kapitel nu. Jag vet vem min mamma och pappa är och är jätteglad att jag hittat dem. Jag vet vem jag är och att jag hör hemma här, säger hon och fortsätter:
– Blod är inte tjockare än vatten. Familj är inte den som fött dig och plötsligt efter 23 år tror att de är din mamma eller pappa. Familj är den du kan gråta och skratta med. Den som lär dig rätt och fel, säger Shoshan Kamal.