Någon gång på kvällen den 24 februari ramlade Shukria, 85, i sitt rum på Lagersbergsgården och det kom att ta flera timmar innan anhöriga underrättades om vad som hänt.
Vid tre-tiden natten mot söndagen den 25 februari ringde det på Issam Hannas telefon. Det var en personal på Lagersbergsgården som berättade att hans 85-åriga mamma Shukria ramlat och att han måste komma dit.
När han kom till boendet mötte han sin mamma blåslagen.
– Hon var svullen, det var blod bakom örat och det rann blod ur örat. Jag sa till personalen att de skulle ringa ambulans. När ambulanspersonalen kom sa de att hon behövde åka in direkt och de pratade om att det kunde vara en hjärnskakning, säger Issam Hanna.
På sjukhuset gjordes en skallröntgen, som inte visade på några invändiga skador.
– Det var bara tur att det inte var några större skador.
Vad han inte visste då var att det tagit ungefär sex timmar från det tillfälle hon hittades till att personalen på boendet kontaktade honom – och att personal inte var på plats på avdelningen utan att hon först upptäcktes av en besökare.
Vilken tidpunkt Shukria föll ur sängen i sitt rum under lördagskvällen är inte fastställt. Vid omkring 21.30-tiden upptäckte en anhörig till en annan boende i samma korridor att en kvinna låg vid dörröppningen till ett av rummen och sprang till en annan våning för att hämta personal.
– Det var ingen personal på samma våning. Vi är jättetacksamma för mannen som hittade henne. Hade han inte varit där, så kanske hon inte hittats förrän på morgonen och kanske hade dött.
Shukria ska ha försökt larma på hjälp tre gånger utan att personal kom till undsättning.
Sonen berättar att mamman ska ha larmat på hjälp tre gånger, genom golvlarm och sedan på sitt handledslarm utan att någon personal ska ha reagerat.
– Sedan måste hon ha krupit genom rummet och tagit tag i handtaget och det var då hon hittades av mannen, säger Issam Hanna.
Shukrias son Issam Hanna vill få svar på hur det kommer sig att personalen inte var på plats på avdelningen när mamman ramlade och varför det tog flera timmar innan anhöriga kontaktades.
Efter att personalen fått veta vad som hänt ska de ringt in en sjuksköterska som undersökte Shukria. Enligt uppgifter som familjen har fått ska sköterskan ha frågat mamman om hon ville åka in till akuten, först på svenska – något hon inte förstod – sedan på arabiska, som är hennes modersmål.
– Men hon förstod inte det heller. Hon säger "nej, nej" det är bara så – hon förstår inte. Man kan inte fråga en halvdement om hon vill åka till sjukhus, ett sådant beslut måste man ta åt henne. Varför ringde de inte mig direkt?, säger han.
Issam Hanna och hans syskon ställer sig kritiska till personalens hantering av händelsen och Issam berättar att han skickat in en anmälan mot boendet till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.
– Alla kan vi ramla, sådant händer – men det är personalens uppgift att hjälpa till när det händer. Var är personalen? Vi ska känna oss trygga med att vår mamma eller pappa är på boende och tas omhand, men det är bara bullshit, säger han.
Tidningen har sökt ansvariga på boendet för en kommentar, men de har inte gå att nå.
Per Nyström är avdelningschef för äldreomsorgen i Eskilstuna kommun. Han kan inte uttala sig i det enskilda ärendet. Men generellt menar han att det kan finnas flera olika anledningar till att inte personal är på en avdelning.
– Det kan ju handla om att man springer iväg ett snabbt ärende för att hämta material eller att man har en överrapportering och att man då en kort tid går ifrån enheten. Om det rent teoretiskt skulle inträffa något då tar lite längre tid innan det uppmärksammas, säger han.
Nyström berättar att de försöker uppmärksamma alla larm så skyndsamt som möjligt, men att det ibland kan vara svårt.
– Om en person i vanliga fall går upp och går på toaletten och går och lägger sig igen, vilket genererar ett rörelselarm, betyder det inte per automatik att man reagerar och tänker att det kan röra sig om något mer.
Vidare menar han även att det generellt krävs ett samtycke från de boende för att personal ska kunna kontakta anhöriga ifall det skulle hända något. Det finns också olika anledningar till att man väljer eller inte väljer att påkalla ambulans.
– I en situation där personen i fråga är verbal och inte märkbart allvarligt skadad, så handlar det om att hälso- och sjukvårdspersonal gör en bedömning. Vi tvingar inte heller människor. Har du ramlat och gjort dig illa och inte vill åka till sjukhus, då är du ju i din fulla rätt att tacka nej till det.
Per Nyström vill dock understryka att han förstår och respekterar att en sådan här situation kan vara emotionellt betingad hos anhöriga.
– Men det behöver i sig inte innebära att det handlar om ett missförhållande eller ett felaktigt agerande.