Mohamad Nakchbandi är 26 år. I oktober har det gått ett år sedan han bestämde sig för att fly från Syrien.
– Jag hade sett så mycket död. Jag kände att jag behövde ta mig i säkerhet.
Nu är han i säkerhet. I Eskilstuna. Och han har fått sitt permanenta uppehållstillstånd. Men hans flyktväg var långt ifrån säker.
– Vi tänkte att om vi kunde se till dit vi ville ta oss så kunde vi lika gärna simma. Men samtidigt så... Det var havet, med strömmar. Och kustbevakning på båda sidor, kanske skulle vi bli skjutna? Men vi bestämde oss för att sätta riskerna åt sidan.
Mohamad Nakchbandi har tagit sig från Syrien till Turkiet. Slutit upp med sina vänner som flytt ett år tidigare. Men Turkiet är inte slutdestination för de fyra vännerna.
– I Turkiet finns det mest jobb som byggarbetare eller på olika fabriker.
Innan kriget bryter ut bor Mohamad Nakchbandi i Aleppo. Han studerar ekonomi på universitetet och arbetar extra på en bank. Han vill kunna fortsätta leva det liv han levde då. De möjligheterna ser han inte i Turkiet.
– Vi tog hjälp av Google maps för att hitta den närmaste vägen att simma.
Det är den grekiska ön Samos som hägrar i fjärran. Och det ska snart visa sig att den närmaste vägen dit är svårtillgänglig. I stället för en simtur på två kilometer blir de tvungna att välja en som är dubbelt så lång.
– Vi bestämde vilken strand vi skulle mötas på, ifall vi skulle tappa bort varandra.
Det är precis vad som sker. Men först hinner de bli upptäckta. På en höjd ser de en vakt. Och de ser att vakten ser dem. De tvingas lämna många av sina tillhörigheter kvar på stranden i Turkiet.
– Jag fick med mig mitt id-kort och min kamera. Och min vän tog med sig sin mobiltelefon.
Hemma i Aleppo har Mohamad Nakchbandi sin mamma och sin syster. Han berättar inte något för dem om sina planer. För att inte oroa dem säger han att han ska ut och campa med sina vänner. Att de därför inte kommer att höras på några dagar.
Men det är också för deras skull som han gör sin simtur. Lyckas han ta sig till ett säkert land och få uppehållstillstånd så kan de komma efter. Utan att behöva riskera sina liv längs vägen.
Simturen ska visa sig ta lite över tre timmar.
– Ganska direkt när vi började simma så kom vi ifrån varandra. Jag försökte att inte tänka på vad som kunde ha hänt de andra utan tänkte att vi skulle mötas på stranden som vi bestämt.
Snart ser Mohamad Nakchbandi en båt. Ett litet kryssningsfartyg där festen är i full gång.
– De dansar och skrattar, och de vinkar åt mig.
Båten kommer närmare och släpper ner en stege så att åt honom.
– Jag tänkte: "Perfekt! Nu kan de skjutsa mig till Samos!". Men det visade sig att de skulle till Turkiet.
Människorna på båten försöker övertala honom att följa med. Att det är livsfarligt och olagligt det han gör. Men han har bestämt sig.
– Jag sa åt dem: "Ni har inte sett mig.". Sedan kommer ett sånt där ögonblick där det gäller att tänka snabbt. Jag sa hejdå och sedan hoppade jag från båten.
– Tyvärr hade vi hunnit åka en bra bit tillbaka mot Turkiet. Så jag fick simma en bit av sträckan igen.
Förutom att han tappat bort sina vänner har han nu även tappat sitt riktmärke. I stället för att nå stranden som de bestämt som mötesplats möts Mohamad Nakchbandi av en rejäl klippvägg. I en halvtimme simmar han runt innan han hittar ett ställe där han kan ta sig upp.
– När jag kom upp spelade jag in en video. Jag ville ha någonting för att minnas det jag varit med om.
Efter ytterligare strapatser lyckas Mohamad Nakchbandi återförenas med sina vänner. De har alla klarat simturen. De har överlevt.
Nu är de dock åtskiljda igen. En av dem bor i Holland, två i Tyskland och så Mohamad Nakchbandi som lyckats ta sig till Sverige och slutligen Eskilstuna.
– Jag hade först tänkt åka till Tyskland. Jag har hört att Tyskland är ett bra land för unga, ambitiösa flyktingar. Sverige passar mer för barnfamiljer. Men när jag stod på flygplatsen i Aten ändrade jag mig.
Biljetten tar honom i stället till Arlanda.
– Jag var både rädd och fascinerad när jag klev av planet.
Nu har han fått sitt permanenta uppehållstillstånd. Och han hoppas att hans mamma och syster ska kunna komma till Sverige.
– Vi håller kontakten. Men det är svårt. Situationen i Syrien är inte bra, de har varken vatten eller elektricitet nu. Och internet kommer de bara åt på sena kvällar eller tidigt på morgonen.
– Jag kommer att må mycket bättre när de också är i säkerhet.
Ändå har han börjat planera framåt. Först ska han lära sig svenska, därefter ska han plugga ekonomi igen. Kanske i Göteborg, kanske i Umeå.
– Om fem år hoppas jag att jag anpassat mig väl, att jag talar flytande svenska. And that I am one of you guys.
När han har en dålig dag brukar han titta på filmen och bilderna han tog under sin flykt.
– Kan jag klara den där simturen då kan jag klara allt.