Det är proppfullt med bilar utanför Råbyhallen när vi glider in på området och väl inne i danspalatset är det dags för kvällens första dans.
– Får man lov, undrar en kvinna och undertecknad tackar artigt nej och förklarar att jag är där i jobb.
Vi får ett kort snack med Pelle Lantz och sambon Lisbeth Fursjö från Flen innan de försvinner längre ut på dansgolvet och båda beklagar att det är sista gången de besöker Råbyhallen.
– Vi är här varenda söndag och kommer verkligen sakna det, intygar duon.
I cafét står Johnny Cederqvist och kränger korv med bröd medan Siv Johansson står i kassan och tar betalt – två eldsjälar som varit med i Råbyhallens Dansförening sedan den drog igång.
Duon beklagar det trista, men nödvändiga beslutet att slå igen butiken.
– Fast i kväll blir det i alla fall över 300 besökare. Donnez drar alltid mycket folk och några passar väl på nu när det är sista kvällen, säger Siv.
När vi lämnar området står en äldre gentleman fortfarande kvar och dirigerar in sena bilar på den lika leriga som provisoriska parkeringen.
– Jag blir nog kvar någon halvtimme till, men ska nog ändå hinna med några danser senare, säger han.
Det här är ju kultur i dess härligaste form – synd att man skulle upptäcka det i samband med stängningen, tänker jag när jag glider därifrån.