Trots de allvarliga problemen stortrivs Andreas Eriksson på akutmottagningen. "Det är en paradox; man får känna att man verkligen gör skillnad samtidigt som man återkommande känner sig otillräcklig. Men gillar du organiserat kaos och en oplanerad, omväxlande jobbtillvaro i högt tempo, kom och jobba med oss."
– Vi har en väldigt ansträngd situation. Söktrycket överstiger dagligen vår kapacitet. Man pratar världen över om uttrycket crowding på akutmottagningar, när patientflödet blir så högt att verksamheten får problem att hantera det. Där vill man inte hamna, men det gör vi nu.
Andreas Eriksson är utbildningssjuksköterska på akutmottagningen. Efter nio år i hetluften på golvet arbetar han numera med att planera och samordna all intern och extern utbildning för personalen. Semestertider och var femte helg jobbar han skarpt i vården, övrig tid stormtrivs han i sin huvudsyssla, också den intensiv. Och någon annanstans på sjukhuset kan han inte tänka sig att arbeta. Akuten är världens roligaste arbetsplats enligt honom, och många av hans kollegor.
– Akuten är ett ställe att utvecklas på som vårdpersonal. Gillar du organiserat kaos och en oplanerad, omväxlande jobbtillvaro i högt tempo, kom och jobba med oss. Vi har personal som stannar hela sitt yrkesverksamma liv, och de allra flesta är ju här för att de känner ett kall, att få hjälpa människor genom svåra situationer. Nästan dagligen gör du något som förbättrar någons livskvalitet avsevärt.
– Men kallet kommer med ett pris, och kräver att man får avlastning, återhämtning och ombyte, och skapar sig en vettig fritid. För trots att man ständigt springer känner man sig ofta otillräcklig.
Andreas Eriksson är tydlig med att mottagningen väldigt sällan missar att ge akutsjukvård till alla patienter som behöver det här och nu.
– Det är vårt uppdrag, och det är vi experter på. Men även om alla patienter som kommer till oss känner sig akut sjuka och i behov av snabb vård är det skillnad på akut och angeläget. Akut är för oss när det är farligt just nu och patienten inte kan vänta.
Han ser i sin roll också väldigt tydligt vad som inte funkar. Så långt som att prata om att patientsäkerheten fallerar på grund av sjuksköterskebristen vill inte han sträcka sig.
– Men de patienter som hamnar i mellanläget – de angelägna som är allvarligt men inte akut sjuka och som blir liggande och väntar i timmar, kanske gör på sig och får trycksår – blir nedprioriterade. Samtidigt som vi kanske jobbar med skottskador och trafikolyckor, och räddar liv. Men det vet ju inte de som ligger på britsar och vill ha vår hjälp. Vi är undermåliga på information till våra väntande patienter.
Det är svårt att sätta fingret på varför grundbemanningen på akuten aldrig verkar kunna möta inflödet av patienter.
– Problemen har utvecklats till ett systemfel längs hela vårdkedjan. Primärvården är överbelastad, och säkert måste även mottagningar på sjukhuset säga nej till patienter ibland. Det kan inte vi göra, vi kan inte låsa dörren och säga "fullt, återkom i morgon".
En givande och utvecklande arbetsplats, men en ansträngd sådan i sjuksköterskebristens skugga.
Akuten jobbar hårt med rekrytering och "påhittiga" anställningsformer, och får in ny personal hela tiden. För att täcka upp för sjuksköterskebristen överanställs undersköterskor.
– Men grundbemanningen tycks aldrig räcka till, för lika många försvinner härifrån.
Att det ständigt råder en underbemanning på akuten ligger till viss del i sakens natur, menar han. Det utbildas i snitt runt 4 300 sjuksköterskor per år, men många går till bemanningsföretag som lockar med högre löner och större frihet kring schema och arbetssituation. Och delvis av naturliga skäl är omsättningen på mottagningen stor. Akuten är en genomfart till andra avdelningar som kräver erfarenhet av akutsjukvård.
– Sen passar det inte alla att jobba treskift inklusive nattarbete i en ansträngd, slitig och oplanerad arbetsmiljö – hur roligt vi än har tillsammans. Även om vi försöker tillgodose de behov av alternativa scheman som finns söker sig många till andra avdelningar för vila och miljöombyte.
Just nu är en stor andel kollegor sjuka också och någon pool av extrapersonal att ringa in finns inte.
– De som måste täcka luckorna i schemat är kollegor, som regelbundet tar extrapass på lediga dagar eller jobbar både dag och kväll. Det är få gånger cheferna behöver beordra in folk, man ställer upp. Men det löser ju bara problemen för stunden. Och på kuppen får vi en tröttkörd personalstyrka. Det är svårt att få in utvilade och pigga sjuksköterskor på passen.
"Fler kvälls- och helgöppna vårdcentraler, kanske med en jourcentral vägg i vägg med akuten, och med ambulerande verksamhet på glesbygden, skulle göra det enklare för de angelägna patienterna att få hjälp. Och schemalagd återhämtning för personalen." Andreas Eriksson, har många förslag på förbättringar av dagens överbelastade vårdkedja.
Vårdförbundets medlemmar har som tidningen berättat en högre lönenivå i Sörmland än i många andra regioner. Men löneutvecklingen halkar efter här. Andreas Eriksson upplever inte att lönen är en avgörande fråga.
– De flesta tycker att arbetsmiljön är viktigare. Och den är stundtals ohållbar.