Enligt Åsa Lundkvist är det också mycket på gång för att förbättra situationen för barn med särskilda behov, både när det gäller personalens kunskaper och hur undervisningen organiseras.
Skolinspektionens tillsyn av samtliga kommunens skolor 2013 blev en ögonöppnare i sammanhanget. Inspektionen var nämligen inte nöjd med hur skolorna tog hand om elever med särskilda behov. Det handlade bland annat om att eleverna sattes i särskilda undervisningsgrupper i någon av kommunens resursskolor under för lång tid. I stället borde de resurserna sättas in på elevens hemskola, tyckte inspektörerna.
– Och det är också i den riktning som vi arbetar, säger Åsa Lundkvist.
Resursskolan får alltså inte bli någon permanent lösning. Visserligen är personaltätheten där hög och eleverna får undervisning i smågrupper. Å andra sidan finns det inte lärarkompetens i samtliga ämnen, vilket medför att eleverna ändå måste åka till sin hemskola för att få undervisning i till exempel estetiska ämnen och slöjd.
– Det fick vi också kritik för av Skolinspektionen, säger Åsa Lundkvist.
En direkt följd av kritiken är att rektorernas ansvar blivit tydligare.
– Det är inte så att rektorerna fått ett utökat ansvar. Däremot har rektorerna blivit mer medvetna om att det är de som har det yttersta ansvaret för att alla elever når upp till kunskapsmålen.
Det innebär att det är rektorn som ska vidta åtgärder om en elev halkar efter i undervisningen eller skolkar, liksom om en elev blir mobbad. Och det räcker inte med att slå larm om att något är fel. Det är också rektor som ska se till att de åtgärder som sätts in har önskad effekt.
– Det absolut bästa är när insatserna planeras i dialog med eleven och föräldrarna. Men ansvaret ligger alltid på rektor. I de fall rektor inte anser sig ha resurser att lösa situationen får rektor ta det vidare till skolchefen, säger Åsa Lundkvist.