Undertecknad tillhör de fåfängas skara, och behöver därmed oftast ta minst 20 selfies innan en kan publiceras. Men med Instagram-filtret "Sweet baby face" blir jag nöjd på första försöket – problemet är bara att det släta, rosenkindade ansiktet med isblå ögon skiljer sig från det jag ser i spegeln.
De förskönande filtren har tagit plats i skönhetsdebatten. En undersökning som mobilföretaget Huawei genomförde 2018 visade att nära hälften av alla tillfrågade sörmlänningar tyckte att de retuscherade bilderna i sociala medier bidrar till ett osunt skönhetsideal.
Katerina Sparr Holinkova, socialpedagog och kurator på Entréskolan i Eskilstuna, menar dock att filtren banat väg för en kritisk debatt bland ungdomar.
– Filter kan påverka mig som vuxen också, men jag skulle inte säga att det råder inflation i utseendepåverkan knuten till filter. Utseendedebatten har alltid funnits; på 90-talet var Baywatch central i den, i dag är det filtren. Men jag upplever att dagens unga är kritiska i sina tankebanor, och att skolan är bra på att rusta dem i kritiskt tänkande. Fördelen med filter är att man enkelt kan ha de här samtalen: "Är det rimligt att en person ska se ut såhär?", säger hon.
Katerina Sparr Holinkova lyfter också den kroppspositiva motrörelsen som blivit alltmer synlig i flödet.
– Personer som visar hur en kropp ser ut, med valkar och allt, har ju blivit en vanlig grej. Och många företag har också gått över till att ha normativa kroppar i sina annonser – det bidrar till normkritiska diskussioner. Men det händer också att elever raderar sina sociala medier för att de inte orkar se alla "perfekta" liv och ansikten.
Hur ska man tänka som förälder?
– Som förälder måste man förstå vad det innebär att ge sitt barn en telefon, och hålla koll på vad barnet gör på nätet. Ett problem, som jag tycker väger tyngre än filter, är den hårda tonen i sociala medier. Jag möter tioåringar som fått höra nedsättande kommentarer om sitt utseende, och att mellanstadieelever kommenterar varandras kroppar anonymt är en risk jag ser. Men även som vuxen är man formad av normerna – jag kan själv komma på mig själv med att ha tankar om att inte vara nöjd med min kropp. Ett viktigt steg för mig är dock att aldrig kommentera min kropp på ett nedsättande sätt, speciellt inte framför mina barn.