I en rad avvikelserapporter från november uttrycker personalen oro för de boende. "De är rädda och tysta", står det bland annat.
– I de allra flesta fall hanterar vi den här sortens problem i våra verksamheter. Men av olika skäl gjorde vi bedömningen att det inte gick den här gången, säger Anders Karlsson.
Det var den 18 december som fackligt skyddsombud på Åbackens äldreboende lämnade in en begäran om åtgärd på grund av brister i arbetsmiljön till arbetsgivaren. Ombudet krävde att kommunen omedelbart skulle sätta in ett vaktbolag för att skydda personalen från en våldsam brukare.
"Brukaren som är extremt våldsbenägen hotar personal till livet. Brukaren tar sig in i det låsta köket genom att hoppa över bardisken och kan då få tag på tillhyggen att skada personal med...Det råder en mycket otrygg arbetsmiljö på Åbacken. Då personal skall skydda övriga brukare så utsätter de sig för stor fara", skriver skyddsombudet bland annat.
Kravet hörsammades omgående och väktare sattes in i väntan på att den boende skulle erbjudas en extern placering, något som skedde två dagar senare.
Hur länge problemen bestått dessförinnan är dock okänt. När tidningen begär ut händelserapporter bakåt i tiden hittar vi ett tiotal avvikelser från november som berör den ohållbara situationen på demensavdelningen.
Den 12 november larmade en anställd om hur vårdtagare skrämts till tystnad. "Vi försöker göra så gott vi kan så det inte händer en allvarlig olycka. Det är bara tur att ingen kommit till skada", skriver personalen.
De nästkommande veckorna rapporteras ytterligare en rad avvikelser om brukare som känner sig otrygga och som vill flytta. "Brukare behöver kunna känna sig trygga i dagrummet", står det i en av dem. "Vi skyddar brukarna men de är rädda och tysta", står det i en annan.
Anders Karlsson medger att situationen på boendet varit ohållbart. Han poängterar dock att den nu är löst och att anhöriga till berörda på demensavdelningen underrättats om det inträffade.
Personal larmade om en ohållbar situation för de boende i över en månads tid innan ni agerade. Först när skyddsombudet begärde en åtgärd ordade kommunen med vakter på boendet. Hur såg planen ut från ert håll som arbetsgivare?
– Jag kan inte uttala mig i det enskilda ärendet. Men generellt sett handlar det i den här sortens ärenden om att stötta medarbetare, genom att till exempel erbjuda utbildningsinsatser eller titta på andra lösningar, som andra placeringar. Men det är inte alltid så enkelt att hitta platser för den här sortens personer. Det är också ytterst ovanligt att vi omplacerar personer externt men det händer med jämna mellanrum.
Behovet av vaktskydd blev kort. Två dagar efter att skyddsombudet krävt en åtgärd var brukaren flyttad till ett externt boende.
Ska de medboende behöva ha det så här?
– Nej, så här ska det naturligtvis inte vara och det är högst olyckligt när det händer. Men med tanke på hur många platser vi har inom äldreomsorgen i kommunen handlar det här om ett ytterst fåtal tillfällen. Vi har tagit in vaktbolag vid fyra tillfällen under två år. I första hand vill vi istället kunna möta den här sortens yttringar med kompetens. Men ibland räcker inte den kompetensen till.
Hur är det med personer som blir utagerande och aggressiva i sin sjukdom. Förväntas personalen klara av det på en vanlig demensavdelning?
– Ja, i grunden förväntas man klara av det på en vanlig demensavdelning och det gör man i de allra flesta fall, sedan är det några där vi måste göra omplaceringar eller tillsätta mer personal, eller i värsta fall sätta in vakter.