"I Somalia tittade jag mycket på teater på tv, det blev en verklighetsflykt. När jag kom till Sverige blev det samma sak, men jag såg ingen som mig på tv. Det var tråkigt."
Ayaan Ahmeds dröm var redan som barn att bli skådespelare, men hon bromsades av såväl släkt som vänner, berättar hon. Det var först när hon fyllde 18 år som hon kunde satsa på sin karriär. Då gick på hon en audition för den kommande serien "Snabba cash".
– Min rollfigur var egentligen en kille men jag bestämde mig för att gå på castingen. Det var bara killar där, men jag tog mig in ändå.
Efter det hörde hon ingenting, och när det positiva beskedet kom att rollen var hennes vägrade hon ta in det. Först när killen på filmbolaget frågade om hennes klädstorlek insåg hon att det var på riktigt. Självkänslan var så låg, berättar Ayaan Ahmed, att det var omöjligt att acceptera att de ville ha just henne. Det fanns också en kluvenhet till rollen på grund av hennes egen uppväxt i Tensta. Där såg hon på nära håll hur gatuvåldet påverkade människor och vad det gjorde med hennes vänner.
– Samtidigt som jag spelade in serien fick jag ett samtal att en barndomskompis blivit ihjälskjuten.
Nala, som hennes karaktär heter, drar in unga i kriminalitet och lever ett destruktivt liv. Inspelningen ledde till en identitetskris, hon tappade hår, kunde inte äta eller sova – och den destruktiva karaktären följde med henne efter arbetsdagen. Hon hade inte lärt sig att gå ur karaktär. Perioden blev oerhört stressig men samtidigt ett uppvaknande och ett stort steg karriärsmässigt. Att medverka i en Netflix-serie hade hon aldrig kunnat drömma om.
– Jag är stolt över att jag vågade drömma. Det är viktigt, särskilt för oss invandrare som lever i väst, vi får jobba två gånger hårdare än andra.
Victor de Almeida tar vid där Ayaan Ahmed avslutar sin föreläsning. Han kom till Sverige som barn från Kap Verde-öarna utanför Afrika men det som skulle bli en nystart här blev istället en destruktiv uppväxt.
Pappans missbruk och systematiska misshandel ledde till att han till sist lade sina drömmar på hyllan. Precis som Ayaan Ahmed drömde han om att skådespela men också om att bli författare, det "var bara för bögar", förklarade hans pappa.
– Om jag gjorde något fel tvingade han mig att hälla upp badvatten och lägga i pirri pirri. Sedan gick han och hämtade ett bälte med nitar. Jag fick alltid välja om jag ville ha stryk innan eller efter badet.
Pirri pirri är en extremt stark krydda som bränner om man får den på huden. Victor de Almeida har fortfarande kvar ärren på ryggen efter misshandeln. Uppväxten ledde till dåliga val, han började snart röka hasch och begå småbrott. Missbruket eskalerade och brotten blev värre. Han tillbringade totalt tio år i fängelse och överdoserade flera gånger, men i dag mår han bra, driver ett behandlingshem och är utbildad coach.
– Fastna inte i det dåliga, varje dag är en möjlighet att börja om på nytt. Lyssna inte på rappeliten, de snackar bara skit, tro mig jag känner dem.
Steve Stephan, ordförande för Young revolution lyssnade på föreläsningen. Han har vuxit upp i Skiftinge. Där är mentaliten likadan säger han och även om han vågar drömma upplever han att normer och personer i hans närhet satt stopp. Att vara omgiven av människor som håller på med kriminalitet gör det också svårt att leva ett bra liv.
– Det betyder mycket att lyssna på andra som kommer från liknande ställen. Kan de så kan jag.
"Om tio år hoppas jag att ha uppnåt mina drömmar. Vilka de är håller jag för mig själv just nu", säger Steve Stephan, 18, ordförande i Young Revolution.