Självplock på Tustrups gård är öppet dygnet runt. Det är första gången Sofia Nilsson med familj anordnar det. De kommer utvärdera projektet i slutet av säsongen och bestämma ifall det är något att göra om nästa år.
Längs vägkanten på Tustrups gård utanför Jäder växer ett stråk med solrosor.
– Vi var inte beredda på gehöret och uppskattningen vi fått. Vi har haft folk som har kommit tidigt på morgnarna och sent på kvällarna, säger Sofia Nilsson.
Besökarna stannar vid den blommande fältkanten för att plocka solrosor och skänka en valfri summa till Cancerfonden.
– När man har gått i genom en cancerbehandling kommer det närmare en själv. Vi hade kunnat anordna självplock av solrosor till förmån för Cancerfonden annars också, men nu blev det mycket mer påtagligt, säger Sofia Nilsson.
Förra året fyllde hon 40 och blev kallad till mammografi. Hon hade känt av en knöl i bröstet och påpekade det när hon var på besöket.
I december fick hon beskedet om bröstcancer.
– Det var givetvis väldigt chockartat och kom som en blixt från klar himmel. Jag var helt oförberedd. Jag har varit väldigt förskonad från cancer i min närhet, säger hon och fortsätter:
– Det värsta var att få beskedet och att inte veta vad cancern skulle innebära för mig. Det tog flera veckor innan jag fick reda på vad det skulle betyda för min framtid och vilken behandling jag skulle få.
Efter det följde en vår av cellgifter och strålning.
– Det har varit tufft att gå igenom cellgifterna men samtidigt har det kanske varit jobbigare för min familj. Vi har två barn som är elva och nio och de har nog svårt att förstå vad det innebär. Samtidigt får de ofta bara höra när någon dör av cancer, inte överlever.
Emellanåt har hon mått bra och orkat vara fysiskt aktiv. Hon är van vid att vara utomhus och sköta om de höns, hästar, hundar och skörden som finns på gården.
Det finns 0,3 hektar solrosor på Tustrups gård. "Idéen är inte vår från början. På flera platser i Sverige har det varit självplock av solrosor där det har gått till förmån för cancerfonden eller barncancerfonden", säger Sofia Nilsson.
Vad har varit jobbigast under cancerresan?
– Att ligga på soffan. Visst, det kan vara skönt att vila ibland men inte när man inte vill. Det jobbigaste har också varit familjesituationen och att försöka få barnen att förstå att jag med allra största sannolikhet överlever.
Läkarna sa till Sofia Nilsson att det är bra att vara fysisk aktiv. Därför tvingade hon sig ut på korta promenader varje dag under den tuffaste och mest smärtsamma perioden av behandlingen.
– Det som jag var mest rädd för, med tanke på mitt jobb och hur fysisk aktiv jag nästan alltid är, var att jag inte skulle kunna göra någonting. Att jag skulle vara ”sjuk” hela tiden medans jag fick cellgifterna.
Sofia Nilsson driver gården tillsammans med sin man sedan 15 år tillbaka. Det är till största delen en spannmålsgård med fokus på höstvete, korn, ärtor och höstraps. Till skillnad från de grödorna skördar familjen inte solrosorna.
De utgör i stället en blommande fältkant som ska gynna mångfalden.
"Det är en del som blommar för fullt. Vissa är utslagna men det finns ganska gott om knoppar. Så det kommer nog hålla på att blomma ett ganska bra tag till", säger hon.
– Vi har vissa krav på oss att ha remsor med bara vall eller remsor där vi inte odlar med grödor som vi använder till spannmål. Då tänkte vi att vi skulle testa odla solrosor. Det här är ju roligt också för det bidrar till den biologiska mångfalden. Tittar man på blommorna är det gått om pollinatörer, mängder med humlor och bin.
Sofia Nilsson blev färdig med behandlingen för en vecka sedan men hon kommer fortsätta att ta mediciner i fler år framöver för att motverka återfall. Hon är sjukskriven på deltid men jobbar så länge orken räcker till.
– Det har gått bra och det känns fantastiskt skönt att vara färdig med det.