Trafikbrotten har fått högre status berättar Sofie Eklund. "Det har skett en uppvärdering, det har det. Ganska nyligen höjdes straffvärdet, det är ett sätt att uppvärdera. Trafikbrotten uppmärksammas på ett annat sätt i dag och jag tycker att det är positivt."
I omkring fem år har Sofie Eklund arbetat som utredare på trafikenheten i Eskilstuna. Nu är hon vikarierande förundersökningsledare efter kollegan Dag Pettersson som gått i pension.
– Jag ångrar inte mitt val för en sekund. Jag känner att jag brinner för det här och tycker att det är jätteroligt.
Utöver Sofie Eklund arbetar tre utredare på enheten.
– Vi är inte så många men alla är lika engagerade. Än så länge hinner vi med men det är klart att vi önskar att vi blir fler. Vi har nyss haft pensionsavgångar och det känns. Dag Pettersson var förundersökningsledare i många år. Tappet av hans erfarenhet och kunskap känner jag av.
Att utreda trafikbrott är nämligen inte alltid så enkelt. Men det är också lite det som fick Sofie Eklund att fastna för trafikbrotten.
– Det kan vara mer komplext än vad man tror. Jag tycker själv att det är jätteintressant. Samma typ av brott kan ha skett på så många olika sätt med alla möjliga förutsättningar.
Brotten spänner även över ett brett spektrum där exempelvis parkeringsskador är de lindrigaste.
– Sedan sträcker det sig upp till dödsolyckor och svåra personskador. Det är ett väldigt brett spann.
Hur är det att få de här riktigt svåra olyckorna på sitt bord?
– Det spelar ingen roll vem som är vållande till olyckan. Alla mår dåligt. Alla känner ånger och ångest. Vi brukar börja med att ta kontakt. Även den som vi utreder som vållande till olyckan tar vi kontakt med för att fråga hur de mår och se så att de har ett skyddsnät runtom sig.
De svåra olyckorna är tuffa även för personalen på enheten.
– Då samlas vi och jobbar tillsammans. Vi får ju se bilder från olyckorna. Förhören brukar också påverka då det som ofta blir som ett avlastande samtal för de inblandade. Så man måste fånga upp personalen så att det inte är någon som mår dåligt.
Trafikolyckor kan vara speciella. Det finns en brottsmisstanke men personen som är vållande har inte haft något uppsåt och minnena från olyckan kan vara bristfälliga på grund av chocken.
– Många vill ha svar ifrån oss, speciellt om man har delgetts misstanke, för minnena är suddiga kring vad som hände.
Men att ta reda på exakt vad som hände är inte alltid så lätt.
– Finns det inga vittnen är det väldigt svårt just med trafikbrotten. Då får vi börja titta på fordonen, hur de är placerade. Vi har också hjälp av fotografier som tagits på platsen. Då kan vi ofta få en bild av vad som hänt men kanske inte varför det har hänt. Kan vi inte säga varför eller hur en olycka har gått till så har vi svårt att styrka någon form av uppsåt.
Vid flygplansolyckor pratar man om den svarta lådan. Finns det något liknande för er?
– Både ja och nej. I dag är bilarna så mycket mer än en bil. Kopplar du in telefonen i bilen så görs ett utbyte som vi kan ha nytta av. Sedan har vi exempelvis haft nytta av en Tesla. Den var inte med i olyckan men den körde efter. En Tesla har kameror runt om så det vittnet kunde ge oss en hel film på vad som hände och det var guld värt.
Har ditt yrkesval påverkat hur du beter dig i trafiken?
– Det har det, absolut. Jag kör även motorcykel och där har det verkligen påverkat mig. Jag tänker alltid när jag sitter på motorcykeln att mina medtrafikanter inte ser mig. Och jag tänker aldrig att "Det går nog" för det är då det inte går.