Alla som deltog fick en belöning i form av varm, eller i alla fall ljummen, blåbärssoppa, som serverades strax före själva upploppet.
– Och den var förbanne mig god, säger Folke Emil Jonsson, som tog sig runt med Susanna Markkanen bakom sig och med vårdhunden Milou i perfekt fot bredvid rullstolen.
Tre vandringspokaler stod på spel och ett stort prisbord dukades högtidligt upp någon timme efter målgång. Dessutom belönades den avdelning som fick ut flesta deltagare på marschen runt byggnaden. Och ovanpå detta lottades än fler priser ut till alla som förtjänat en liten extra uppmuntran
Just detta att komma i rörelse är grundläggande och tanken är förstås att främja hälsan och förhindra ohälsan, och nästan alla som deltog vittnade om att det kändes alldeles förträffligt att komma ut och röra på sig. Allra helst när nu hösten är så frikostigt med solsken och uppehållsväder.
Arrangörerna har lovat att återkomma med ett nytt lopp redan till våren och målet är förstås att så snabbt som möjligt skapa en hälsosam tradition.
– Jag återkommer gärna i vår, säger Ulla Norberg, som deltog i första loppet. Men jag törs inte utfästa något löfte.
En som har ett eget förslag på hur man främjar än mer hälsosamma rörelser är annars Ingrid Bjelkefeldt, som också deltog i veteranloppet:
– Jag skulle älska att få dansa igen. Det saknar jag verkligen.