Den här dagen ser det ut som att Ronny Lundberg från Eskilstuna kommer att vara klar med sitt besök på akuten inom de fyra timmar som Mälarsjukhuset har satt upp som mål. Men lugnet som råder den här förmiddagen hör inte till vanligheterna enligt hans erfarenheter.
— Som längst har jag fått vänta i åtta, nio timmar.
Eftermiddagarna och kvällarna brukar vara värst.
— Om bara några timmar kommer det att vara fullt här.
I väntan på en läkare har han varit med om att bli inlagd på en brits tillfälligt inställd i ett materialrum på grund av platsbrist.
— Det var inte särskilt kul. Det fanns ingen akutknapp eller liknande.
Han upplever att mottagningen är underbemannad, men att vårdpersonalen gör så gott den kan.
— Man märker ibland att personalen är stressad, men det är ledningen som måste göra något åt situationen. Det är den som har ansvaret.
En renovering av akuten är planerad. Just nu pågår en lättare uppfräschning med nya tapeter, och Ronny Lundberg anser att lokalen lämnar en del övrigt att önska.
— De här pinnstolarna är inte särskilt bekväma att sitta på i flera timmar om du mår dåligt. Dessutom – om du behöver något att äta så är det enda som finns en automat där det i bästa fall finns någon trist ostmacka.
Jennie Björkman, biträdande enhetschef på akutkliniken på Mälarsjukhuset, bekräftar också situationen med långa väntetider på akuten.
— Nu ligger vi någonstans mellan sex och åtta timmar, men ibland sticker det iväg.
Enligt henne beror det ökade trycket framför allt på att fler personer med ett större behov av att bli inlagda söker sig till vården. Prioriteringen av vilka patienter som läggs in och inte blir viktigare.
— Vårdplatssituationen är pressad på hela sjukhuset och det får konsekvenser för oss i och med att vi är först i vårdkedjan,
Väntetiderna blir långa eftersom det är svårt att få iväg de patienter som är klara att slussas ut på vårdavdelningarna, eftersom det saknas platser även där. De blir kvar på akuten, samtidigt som det kommer nya akutpatienter.
De som har hamnat i väntrummet är de patienter som inte har de mest akuta besvären, enligt Jennie Björkman.
— Alla som söker akut vård kanske inte är i behov av det i vår mening, men vi nekar ingen att komma hit. Samtidigt har vi väldigt svårt att vara generösa i det här läget och lägga in folk på känsla. Det måste finnas medicinska belägg och de personer som har högst medicinsk angelägenhetsgrad går först.
Hon pekar inte ut någon syndabock för att situationen ser ut som den gör.
— Jag skulle inte säga att det är någons fel. Tillståndet just nu är så här. Det händer lite då och då och det är egentligen inga konstigheter. Det enda vi kan göra är att göra vårt jobb – att prioritera, och att prioritera av rätt skäl.