Johannes och Ida Olenius med barnen Alma, 4, och Elias, 2, och barnens mormor Soile Orelma.
Hundratals Eskilstunabor sökte sig under lördagskvällen till S:t Eskils kyrkogård. Unga, gamla, barnfamiljer och kompisgäng – alla kom de för att sörja, minnas och hedra sina döda.
Lyktor och ljus i tusental sken som glödbäddar bland gravstenarna och skapade en varm kontrast mot det kompakta mörker som omgav dem.
– Jag kommer hit för min mamma som dog för två år sedan. Jag tänder ett ljus och känner lite extra närhet till henne. Men jag kommer varje år, även innan hon dog. Det är så vackert med alla ljus, säger Eskilstunabon Gunilla.
Familjen Olenius beståendes av Johannes och Ida, samt barnen Alma, 4, och Elias, 2, på besök från Vänersborg besökte kyrkogården tillsammans med mormor Soile Orelma för att besöka barnens morfars grav.
– Barnen fick aldrig träffa sin morfar, men det känns viktigt att hålla den här högtiden levande. Det är fint att de döda får lite omsorg, ljus och värme, så att de vet att de finns med oss, säger Johannes Olenius.
– En sådan här dag vill man inte ställa in, så det är förstås tacksamt att det är utomhus och lätt att hålla avstånd.
Allhelgonahelgen är en gammal kristen tradition som innefattar lördagens alla helgons dag och söndagens alla själars dag. Årets allhelgonahelg är å ena sidan som många andra med minnesgudstjänster, rekviem, blommor och ljus. Å andra sidan är den för många särskilt viktig ett år som detta, när döden varit ovanligt närvarande.
– Det är klart att det känns lite extra i år. Det tror jag att det gör för de flesta av oss som förlorat någon under pandemin, säger Sofia Eriksson.
Hon får medhåll av Gunbritt Sandberg som stannat till vid en minneslund för att tända några ljus.
– Det känns skönt att komma ut, även om det är ett speciellt år. Vi har gått ett varv, jag och min man, och tänt ljus och lagt kransar vid svärföräldrarna, mamma och pappa, mostrar och kusiner. Nu ska vi gå vidare till min farmor som ligger här borta, säger hon.
– Vi tillhör själva en riskgrupp och sitter mest inne. Men hit kommer vi varje år. Jag tänker på dem som ligger här och på vad som ska hända med oss.