Tack vare sin första assistent blev Steve Sehlberg AIK:are i själ och hjärta. Therese Sehlberg Fagrell, Inger Ejendal och Berndt Sehlberg plockar ihop tröjor, halsdukar, mössor och flaggor. "Kanske har vi en AIK-flagga på kistan, begravningen blir i Steves stil."
Den ljusa lägenheten med stor balkong ut mot Eskilstunaån packas ihop i flyttlådor, och mitt under arbetet sätter sig Inger Ejendal, Berndt Sehlberg och Therese Sehlberg Fagrell ned en stund för att berätta om och beskriva sin son och bror, som inte kommer hem igen.
Det blir många tårar, men ännu fler leenden när de återger minnen och berättar om Steve, som somnade in på Mälarsjukhuset i söndags. Med jämna mellanrum ringer någons telefon, och släkt, vänner och bekanta vill beklaga sorgen och prata en stund. Steve Sehlberg var älskad och omtyckt av många, många. På sociala medier svämmar det över av sista hälsningar till en god vän, som gillade att umgås och vara social.
Eskilstunakillen Steve Sehlberg, döpt efter amerikanska skådisen Steve McQueen, föddes i augusti 1978. Redan där kunde det ha slutat.
– Steve föddes med ryggmärgsbråck, och läkarna gav oss inte mycket hopp. Men han var en stark kille, och vilken livskraft han hade. Alltid glad och optimistisk, gnällde aldrig. Steve ville vara med där det hände, lärde sig ta för sig i livet och blev respekterad för det.
I perioder fick Steve leva sitt liv på sjukhus. För tio år sen höll han på att dö, och den här gången var det proppar i lungorna och en dubbelsidig lunginflammation som kroppen till slut inte orkade bekämpa.
– I nästan 44 år har jag levt med denna stora sten i hjärtat, rädd för att den här dagen skulle komma, säger Inger.
Också hennes dotter beskriver oron, och den mångåriga insikten om att lillebror förmodligen skulle bli den som dog först av de fyra. Inte desto mindre var det förstås omöjligt att förbereda sig för det som nu hänt.
En omtyckt kamrat, här förevigad i olika åldrar i ungdomen. Steve Sehlberg gillade umgänge och att vara med där det hände. "Vi får trösta oss med att han levt ett rikare liv än många friska ungar", säger hans föräldrar.
Berndt som i dag bor i Vara, berättar om de nästan dagliga Facetime-samtalen med sin son.
– Nej, aldrig att jag tänkt att han skulle dö före mig, säger han och vänder blicken ut över ån en stund, innan han berättar om de roliga åren när han var tränare åt Steve och de andra barnen inom handikappidrotten i Hällby. Om jaktäventyren, när han bar Steve på ryggen ut i skogen och upp i jakttornen. Om fiskelycka, och alla de handikappläger föräldrarna ansvarat för och som Steve älskade.
– Vi får trösta oss med att han levt ett rikare liv än många friska ungar.
Steve ville jobba inom media, och hade därför siktet inställt på mediaprogrammet. Men Steve och hans rullstol kom bokstavligen inte in på S:t Eskils gymnasium, så det blev i stället Rekarne och handel- och administration. Och Steve blev med åren en mycket initierad och kunnig administratör, och en engagerad röst för funktionshindrade i samhället.
Steve Sehlberg var ett stort AIK-fan, och en aktiv och engagerad röst för Eskilstunas och Sveriges funktionshindrade. Storasyster Therese Sehlberg Fagrell, som i dag bor i Småland, konstaterar att hon lärde sig oerhört mycket om olika sorters handikapp av Steve och de läger föräldrarna arrangerade när barnen var små.
Han var tidigt förbundsordförande för Unga RBU, jobbade på handikappsidan av Sörmlandsidrotten och blev därefter kanslist på Eskilstuna Funktionsrätt.
– Både Steve och vi har suttit med i en rad styrelser i handikapporganisationer, och med RBU reste han runt i landet och tog på sig mycket ansvar.
De många välfyllda krukorna på balkongen vittnar om det stora odlar- och matintresse Steve utvecklade på senare år, vid sidan av kärleken till fotbollen. Kanske var han Sveriges största AIK-fan, vilket inte går att missa i lägenheten. Therese, Inger och Berndt viker kärleksfullt ihop tröjor, halsdukar och mössor, det mesta med AIK-loggan på.
– Det blir ingen vanlig begravning, den blir i brorsans stil, säger Therese.
– Kanske med en AIK-fana på kistan, och med mottagningen på en av stadens sportbarer. Det hade han gillat.
Begravningen sker den 3 augusti klockan 13 i Hällby Skogskapell.