Innan Eskilstunaprofilen Stig Aggestad gick bort 2018 hade han testamenterat över en miljon kronor till Tunagården, där han tillbringade sina sista 13 år i livet. Hans vilja var att pengarna skulle gå till verksamhet som främjar den sociala samvaron på boendet – och så har det blivit.
– Arvet som Stig lämnade efter sig har – och kommer att – förgylla tillvaron på Tunagården en lång tid framöver, säger aktivitetssamordnaren Minna-Maria Lindroos.
Gemensamma pizzakvällar, jordgubbsfrossa och raggarbilscruising övertrumfas bara av årets stora utomhusfest. När den firades på onsdagskvällen var det med kunglig glans och med en tydlig flirt till monarken Carl XVI Gustafs 50 år på tronen.
– Det här är årets händelse för oss och det är bara för härligt att se hur alla sluter upp och hjälper till för att göra det där lilla extra. I förmiddags hade vi elever från frisörgymnasiet här som fixade deltagarnas frisyrer och för de som ville klä sig i festblåsa har vi kunnat erbjuda en alldeles speciell garderob.
Ruth Andersson, 92, var en av Tunagårdens 129 boende som inte ville missa den chansen. Hon fick dessutom axla rollen som talman och såg till att öppna firande på ett värdigt sätt.
– Det här är en otroligt fin insats som betyder jättemycket för oss på Tunagården och det är ett trevligt sätt att träffa anhöriga på. För ett par veckor sedan följde vi fotbollsdamernas framfart i VM tillsammans och det var både kul och spännande, säger hon.
Under kvällen kom Skyttemusikkåren på besök och för underhållningen stod såväl Mathilde Stavehaug med band, som Clownclubben och dragspelsvirtousen Ari Haatainen i sällskap av sexåriga barnbarnet Wille.
– Man blir tårögd. Personalen ställer alltid upp och bjuder till och det smittar av sig till våra boende, säger Anneli Carlsson, enhetschef på Tunagården.
Den 6 november är det återigen dags för ett högtidligt firande på äldreboendet. Då är det nämligen Stig Aggestads födelsedag, något som är synonymt med jordgubbstårta till kaffet.
– Även det en av årets höjdpunkter – och tack vare Stig. Det är nästan så att man redan längtar dit, säger Ruth Andersson.