Eskilstuna-Kuriren har tidigare skrivit om att Eskilstuna länge haft större barngrupper i förskolan än snittet för riket. Ny statistik från Skolverket visar att det i landet i snitt går 5,3 barn per personal och 16, 8 barn per grupp, en liten minskning jämfört med året innan. I Eskilstuna går det däremot i genomsnitt 5,7 barn per personal och 18,3 barn per avdelning, en liten ökning jämfört med förra året. Beatrice Bondesson, distriktssköterska i Eskilstuna, tycker att siffrorna är oroande och hon vill belysa en del av problemet med stora barngrupper som hon tycker att det pratas för lite om
– Det pratas ofta om buller och att det inte blir säkert för barnen med stora grupper. Men stora grupper kan också få konsekvenser för hälsan, säger Beatrice Bondesson.
En följd av stora barngrupper är att barnen får fler möjligheter att stöta på nya infektioner, menar hon. Och som mamma till ett infektionskänsligt barn med förkylningsastma känner sig Beatrice Bondesson hårt drabbad.
– Man pratar skämtsamt ibland om att februari är vabbruari, för då är många sjuka och hemma med sina barn. Men för oss är det så från oktober till april, varje år.
– Jag tycker att det är skrämmande. Det som händer när många barn på samma ställe går runt med bakterier är att de som bär bakterierna kanske inte blir sjuka. Men de känsliga plockar upp allt. Och föräldrarna kanske också blir sjuka. Eller så vågar inte alla stanna hemma för att arbetsgivaren vill att de ska jobba, så de lämnar barnet på förskolan innan det är helt friskt. Det blir stora kostnader för samhället. För oss som har infektionskänsliga barn blir det vård av sjukt barn till och från under ett halvår.
Beatrice Bondesson tror att det finns ett behov bland förskolepersonal och föräldrar att få kontinuerligt stöd och råd om hygien, smittspridning och om hur länge ett barn bör vara hemma efter olika typer av infektioner.
– Alla måste ta sitt ansvar. Kommunen måste minska grupperna. Föräldrar måste stanna hemma tills barnen är helt friska. Och förskolepersonal måste skicka hem sjuka barn.
Beatrice Bondessons oro grundar sig inte bara i hennes personliga erfarenheter utan även i en doktorsavhandling som visar att en minskning av barngrupperna i förskolan skulle minska spridningen av resistenta pneumokockbakterier med 80 procent i hela samhället.
– Så det räcker inte att landstinget går ut och tar sitt ansvar med att minska antibiotikaförbrukningen. Vi är fler som behöver ta ansvar, säger Beatrice Bondesson och fortsätter:
– Kommunen leker med siffror i stället för att faktiskt minska barngrupperna. Och det hjälper inte att öka personaltätheten eller att skapa så kallade hemvister där man kan ha barnen i mindre grupper under delar av dagen. Det är grupperna i sig som måste minska.
Enligt Christina Kallings Larsson, enhetschef på Smittskyddsenheten i Sörmland går det inte att säga någon lämplig siffra på hur stora barngrupper inom förskolan ska vara ur smittskyddssynpunkt.
– Men det är klart att ju större grupp, desto större risk för spridning av infektioner. Och rent generellt är det bra med insatser från flera håll för att motverka antibiotikaresistens. Jag skulle säga att en pusselbit där är att vara noga med hygienen. Siffror på sjukfrånvaro i förskolan visar att det är en åtgärd som gör att man kommer långt när det gäller att begränsa smittspridning. Det vi arbetar mest med från vår enhet är att informera om och arbeta för att minska onödig antibiotikaförskrivning.
Christina Kallings Larsson påpekar att resistenta pneumokocker inte kan anses vara vanliga.
– Men vi är observanta på pneumokocker, eftersom fall av resistenta pneumokocker och allvarliga infektioner av pneumokocker är anmälningspliktigt.