1965 rapporterade Eskilstuna–Kuriren i sedvanlig ordning om lyckan hos nybakade studenter. Den 27 april löd rubriken "Studentglädje i kallt Eskilstuna" och artikeln fokuserade på det stora glädjeämnet – att alla klarade sig. Dagen därpå var det dags för nästa förväntansfulla skara. Då fångades Beila Engelhardt på bild med vit mössa.
– Vi fick beskedet innan vi gick ut på trappan. Jag kommer ihåg känslan. Hjärtat bultade, det var glädje och frihet – nu börjar mitt nya liv!
Beila Engelhardt Titelman, i dag 73 år, har starka minnen från de nervösa dagarna. Huruvida år av studier verkligen skulle resultera i utspring avgjordes kort inpå studenten. Då genomfördes muntliga prov.
– Det kom censorer från Stockholm (externa lärare som godkände eller underkände gymnasisterna, reds anm) som förhörde alla. Man fick veta några dagar innan vilka ämnen det gällde.
Det visade sig vara kunskaper i svenska och kemi som fällde avgörandet. Förutsättningarna för det sistnämnda var dock inte optimala.
– Vi hade en kemilärare som inte gillade tjejer. Vi fick inte mer än Ba – icke utan beröm godkänd – oavsett vad man kunde. Så vi slutade helt enkelt att läsa kemi.
Beila var ambitiös och "pluggade som sjutton" inför provet.
– Jag kommer ihåg att de hux flux frågade om Harry Martinsons "Nässlorna blomma". Det var dramatiskt, men jag klarade det. Det gjorde alla utom en kille.
Klasskamraten hon refererar till omnämns i artikeln från den 27 april.
"Lite malört i den stora glädjebägaren blev det tyvärr. En elev klarade sig ej. Synd att någon ska misslyckas så precis i sista klivet över tröskeln ut från skolan".
– Han fick inte gå ut. Han gjorde om det sedan och tog studenten.
För de andra följde sedvanligt firande. Beilas föräldrar väntade med vagn i stadsparken.
– Det är den jag är fotograferad i.
Kort därpå gick flyttlasset till Uppsala inför fortsatta studier. Därefter hägrade huvudstaden där Beila Engelhardt Titelman under stora delar av yrkeslivet arbetat som omvärldsanalytiker.
– Just nu doktorerar jag i litteraturvetenskap – jag är en evig student.
Vad vill du skicka med till årets studenter med tanke på corona?
– Även om de känner sig odödliga så är de inte det. Och inte andra heller. Men jag förstår glädjen och att vilja festa – jag tycker lite synd om dem. Det är en stor dag, man går in en ny fas i livet.