Kommunen hade bjudit in till samrådsmöte med anledning av planerna på utveckling av Skogstorp. Flera olika markägare är intresserade av att bebygga olika delar av centrala Skogstorp, bland annat med punkthus, radhus – och högre hus på fyra eller fem våningar. Anrika, men slitna, byggnader som Borgen och Gula kiosken planeras att rivas för att ge plats åt bostäderna.
Mötet hölls i Skogstorpsskolans matsal under onsdagskvällen.
Och det blev upprört.
– Alla har trott att det ska bli ett fråga-svarmöte. Men man ska bara gå runt här och läsa själv, och ställa frågor till… Ja man vet ju inte ens vem man ska tilltala här. Ingen har ens hälsat välkommen, sa en besökare.
– Det här kommer inte ge ett skit om ingen leder mötet och modererar frågorna, utbrast en annan.
– Vi är sååå besvikna. Återigen ett möte gjort för att folk inte ska kunna uttrycka sina åsikter i grupp. Nu går vi hem, sa två kvinnor.
Besökarna trodde att de skulle få ställa ansvariga mot väggen under ett stormöte. Men kommunen ville bara visa upp skisser på planerna.
Hur kunde det uppstå ett sådant missförstånd gällande mötets upplägg?
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Sarita Hotti (S) – som själv inte deltog i mötet – har en teori. Hon tror att det har att göra med det förra samrådsmötet som hölls i Skogstorp, som rörde utbyggnad i ett annat område.
– Då hade vi ett öppet möte där några höll ett föredrag och visade bilder. Hela lokalen var full och det kom väldigt många negativa kommentarer som framfördes med hög röst. Det var inte jättetrevlig stämning. Därför tror jag att man ville göra det annorlunda nu.
Sarita Hotti jämför med ett samrådsmöte som hölls i Odlaren. Då la man ut planerna på bord som besökarna fick gå runt bland. En tjänsteman från kommunen satt vid varje bord och kunde berätta om respektive del av planen. Sedan fick besökarna skriva sina åsikter på post-it-lappar.
– Det fungerade bättre. Vi fick många fler olika synpunkter då. Det är inte säkert att man vågar stå upp inför 300 personer och säga vad man tycker. Vi fick in helt andra åsikter skriftligt efter förra Skogstorpsmötet än på själva mötet.
Sarita Hotti vill gärna höra mer från Skogstorpsborna.
– Det är jätteviktigt att man lämnar in sina synpunkter. Man kan ringa planhandläggaren eller mejla till samhällsbyggnad. Allt registreras och tas upp i dialog med fastighetsägarna.
Därefter görs ändringar i planerna, innan de går ut för granskning.
Vilken hänsyn tas till vanliga människors åsikter?
– Ganska ofta tar man hänsyn, om någons villa exempelvis drabbas av skugga från ett nybyggt hus. Det är bara om man som sakägare har lämnat in en synpunkt under samrådet, som man har rätt att överklaga detaljplanen senare.
Om man bara är kritisk till områdets utveckling generellt är det däremot inte säkert att synpunkterna beaktas.
– Nej, vi har inte gjort nån sån avvägning på nån annan del av stan, säger Sarita Hotti.
Kritiken mot planerna har mycket kretsat kring de högsta husen, på fyra eller fem våningar.
Varför vill man ha så höga hus i ett område som Skogstorp?
– Det handlar om att fastighetsägarna ska få ihop exploateringskalkylen. Om man till exempel vill bygga ett trygghetsboende behöver det kanske vara fem våningar med 40 lägenheter för ekonomin. Det här är deras önskemål, som vi nu ska pröva om det är lämpligt i det här första skedet.
– Dessutom visar forskning att blandad bebyggelse är bäst för att få ett integrerat samhälle.
Många ville under samrådsmötet också ha svar på vilka planer som finns för Skogstorpsskolan. Åsikten är att den redan i dag är underdimensionerad – vad händer då när ytterligare 270 bostäder tillkommer?
– Skolan är också med i utvecklingsplanen för Skogstorp som kommunfullmäktige ställt sig bakom, men man bygger inte ut förrän man ser att behovet finns. Vi vet ju att barnkullarna går ner ganska kraftigt.
Det kan mycket väl komma att dröja innan de planerade husen börjar byggas. Konjunkturen gör fortfarande att många drar sig för att sätta spaden i marken. Eftersom flera fastighetsägare är inblandade är det inte osannolikt att utbyggnaden kommer att ske i etapper, under lång tid.
– Kommunens ansvar är att ha färdiga detaljplaner, att möjliggöra byggandet. När bygget börjar vet bara de som äger marken. Det kan se olika ut, fastighetsägarna har olika muskler. Det kan dröja fem eller sju eller tio år.