Det grymtas en del när vi kliver in i det nya grisstallet. Nyfikna trynen sticker fram från de gallerförsedda båsen. Seminstationen i Hållsta har funnits sedan slutet av 1970-talet. Nu har det gamla tjurstallet som har stått tomt i många år renoverats och stallet rymmer nu 70 platser tillika 70 galtar. I anläggningens andra stall finns 188 galtar.
– Det här är de bästa galtarna som går att få, säger Carl Olof Port, genetikchef på Svenska köttföretagen.
Raserna är Yorkshire, lantras, Hampshire och Duroc. De olika raserna har korsats för att få fram djur med de bästa produktionsegenskaperna. Produktionen i Hållsta går ut på att få fram semindoser för grisavel som så småningom ska bli högkvalitativt griskött så att din kotlett ska smaka så bra som möjligt.
Varje gris har ett eget bås men går gärna fram och nosar på varandra. Enligt Leif Mikkelsen, seminstationschef i Hållsta, är grisar väldigt sociala djur. Och de tycker om musik. I det ena grisstallet skvalar radion modern dansmusik på hög volym.
– Grisar kan bli deppiga i ett stall som är helt tyst, säger Leif Mikkelsen.
Samtliga galtar används i produktionen, som det kallas, och används för att avge semin, det vill säga spermier, efter ett speciellt schema. Varje gris får producera semin ungefär en gång i veckan. Galtarna tränas för att bestiga den så kallade "Fantomen" – en metallsugga som skjuts in i båset när det är dags. Därefter sköter djurskötarna själva spermieinsamlingen och leveransen till labbet. Semin är en färskvara.
– Vi får en lista på morgonen på vad vi ska producera. Sedan skickas det med post och bil. Kunden har den dagen efter, säger Leif Mikkelsen.
Seminstationen har produktion alla dagar i veckan utom på lördagar, men grisarna sköts om varje dag. I labbet kontrolleras varenda ejakulat för att fastställa att spermierna håller tillräckligt hög kvalitet innan de förpackas och skickas till grisproducenterna.
Den svenska köttindustrin har varit hårt konkurrensutsatt under många år. Den inhemska produktionen har fått ge vika för import från länder som producerar billigare kött. För 15 år sedan slaktades omkring 4 miljoner grisar per år. Numera slaktas 2,5 miljoner grisar årligen.
Hela den inhemska köttbranschen genomgår en strukturomvandling. Förra året beslutade Sveriges sju största slakterier att bilda Svenska köttföretagen som en rationaliseringsåtgärd. För att inte de seminföretag som fanns och som slakterierna själva var ägare till skulle konkurrera ut varandra slogs de i stället ihop. Tre seminstationer blev två. Verksamheten i Hörby i Skåne stängdes och i stället valda man att satsa på anläggningarna i Hudaryd och i Hållsta.
– Vi valde att satsa på anläggningarna där smittotrycket var som lägst. Skåne är gristätare, säger Carl Olof Port.
Ju fler grisar i området desto större risk att djuren utsätts för smitta. Smittskyddsreglerna är hårda. Viktigast är att den som besöker seminstationen inte har varit i närheten av mul- och klövdjur inom de närmsta 48 timmarna.
Svenska köttföretagen består dels av semin- och livdjursverksamhet, dels en branschorganisation som ska verka för den svenska köttproduktionen.
Debatten om användningen av antibiotika inom djuruppfödningen och om förekomsten av multiresistenta bakterier i utländsk grisproduktion är faktorer som har fått den svenska grisindustrin att se ljusare på tillvaron. Efterfrågan på närproducerat hjälper också till.
– Det finns bra argument för att välja svenskt kött och känslan är att efterfrågan ökar, säger Carl Olof Port.