Isabella Brohn och Max Andersson sitter på trappan upp till sin gymnasieskola, där de knappt vistats det senaste året.
Isabella Brohn och Max Andersson slår sig ner i den stora trappan upp till Rinmangymnasiets entré i Eskilstuna. Trots att de går sista året på teknikprogrammet, är det inte så ofta de är här. Sedan höstlovet är de på skolan var tredje vecka. Innan dess hade de distansundervisning på heltid.
– Det har funkat bra. Men i skolan blir genomgångarna tydligare och det är lättare att ställa frågor, säger Max.
Efter tre års intensiva gymnasiestudier, väntar nu studenten. Vanligtvis en maxad dag med utspring till hundratals väntande anhöriga, trängsel med klasskompisarna på lastbilsflak, mottagning med hela släkten och stor fest på kvällen.
Årets avgångselever kan inte räkna med något av detta.
– Studenten är något som jag alltid har sett fram emot. Nu blir det inte samma sak, det är jättetråkigt. Klart man är besviken, säger Isabella.
Men inte bara själva studentdagen brukar vara festlig – hela sista terminen i gymnasiet kantas vanligtvis av party och upptåg. Bland annat "dagarfester". Under höstterminen ordnade en lokal krog studentfester när det var 300 respektive 250 dagar kvar till studenten.
– Då var läget ganska okej, men vi fick bara vara 50 personer på dansgolvet och om man inte dansade var man tvungen att sitta ner. De hårda restriktionerna förstörde festen lite, säger Max och Isabella.
Sedan dess har krogen gått i konkurs, smittsiffrorna skenat och festerna sinat.
Men Max, Isabella och deras klasskompisar gör ändå sitt bästa för att planera inför studenten.
– Vi är några i klassen som kommit nära varandra och vi kommer att kunna fira lite tillsammans och ändå följa restriktionerna. Det gäller att göra det bästa av situationen, säger Max.
Klassens plan är att hålla nån slags champagnefrukost på studentdagen. Utspringet kommer att ske klassvis och på spridda tider under hela dagen. Varje student får ha högst två anhöriga på plats. Ingen kortege med flak får förekomma.
Under mottagningen hoppas de kunna umgås med släkten.
– Brorsan tog studenten förra året, då var vi utomhus, säger Isabella.
– Tills i juni borde de flesta mor- och farföräldrar har vaccinerats så att de får kramas. Jag har pratat med delar av släkten och de tänker inte missa min student, säger Max.
De traditionsenliga studentflaken är inställda även i år.
Efter studenten har Isabella Brohn och Max Andersson samma planer för den närmaste framtiden.
– Vi ska båda göra lumpen, inom flyget, säger de.
Max stora dröm är att bli flygplanspilot och hoppas att få gå Trafikflygplanshögskolan i Ljungbyhed.
Isabella har inte lika utstakade planer.
– Att resa går ju inte och jag är inte sugen på att plugga vidare just nu. Jag har hört att man utvecklas som människa i lumpen och hoppas att träffa nya vänner. Framöver har jag tänkt plugga vidare till civilingenjör.
Max Andersson och Isabella Brohn tror att det finns en del viktiga lärdomar att dra av pandemin.
– Som att det går bra att bedriva undervisning och ha möten på distans. Och att man inte kan ta saker för givet. För några år sedan var det självklart att på studenten skulle man springa ut, åka på flak och umgås. Vi kanske blir mer tacksamma för vad vi har, tror Max.
De konstaterar att deras sista år i skolan varit något väldigt speciellt.
– Man kommer att se tillbaka på den här tiden som något häftigt. Att hela världen påverkades av samma sak, det ger en sammanhållning, säger Max.
Isabella har samma inställning:
– Vår skoltid har varit något unikt.