Jenny Lund Eriksson bor centralt i egen lägenhet. Den tillhör ett serviceboende och kontakten med personalen är tät.
– Men jag klarar nästan allt själv, säger hon och värmer lunchen i mikrovågsugnen.
Blodpuddingen hinner precis landa på köksbordet när en väninna ringer. Samtalet är uppsluppet och personen i andra ändan har mycket att berätta. Jenny Lund Eriksson ber henne avvakta för att försäkra sig om att intervjun kan vänta. Sedan spikar de helgens planer.
– Vi ska gå på bio. Det ska in i påminnelsepaddan, säger hon och nickar mot sin Memo planner.
Det digitala hjälpmedlet hjälper henne att hålla koll på tillvaron. På angivet klockslag kan det till exempel stå "ta medicin" eller "sova". Men framför allt innehåller Memo planner korta ljudfiler och många bilder som personalen lagt in.
– Bilder är tydligare än text. Paddan hjälper mig jättemycket, den är smidig, säger hon och klickar fram en bild som betyder lite extra.
Ordet VIP dominerar skärmen. Förkortningen betyder i detta fall viktig intressant person och är namnet på en kurs som Jenny Lund Eriksson både föreläser om och deltar i. Det sker på den dagliga verksamheten "Utbildning och delaktighet".
– Vi pratar om att man ska älska sig själv. Och om självkänsla.
Har du bra självkänsla?
– Ja. Jag har lärt mig det. Jag är värdefull. De som säger dumma saker borde få en tankeställare. Jag har lite lätt downs syndrom men jag kan leva ett normalt liv ändå.
Förutom kursen och umgänget med väninnan gillar hon att bowla och vardagsrumshyllan pryds av en radda medaljer.
– Jag är jätteduktig på bowling, om jag får säga det själv.
När hon fotograferas med sin padda kommer dammsugaren i bakgrunden med. Jenny Lund Eriksson klickar fram anledningen – under gårdagen stod städning på schemat. Mikrovågsugnen rengjordes, badrummet städades och det dammsögs.
– Utan paddan skulle det bli kaos.
I en annan del av stan tar Ulrika Bergdahl emot. Även hon har en egen lägenhet i anslutning till ett gruppboende. Precis innanför dörren står en blå kompis, tillika ett hjälpmedel.
– Det är Viktoria, den har ett tjejnamn, jag är ju tjej, säger hon och berättar att cykeln med två hjul där fram är bättre än den förra.
– Då ramlade jag, för jag har dålig balans.
I hallen finns hjälpmedel nummer två. Det är en Memo messenger, en talande digital klocka som har till uppgift att få fart på henne på morgonen.
– Jag fick hjälp att spela in ett meddelande: "Nu ska Ulrika gå upp."
Hur känns det att vakna till sin egen röst?
– Bra. Det är ju inte roligt att höra någon annans röst. Den är viktig, annars kommer jag för sent till jobbet. Där åker vi runt och sätter upp hyllor, klipper gräsmattor och hämtar saker när folk ska flytta.
Hon trivs på den dagliga verksamheten Norra hamn som tillhör utegruppen.
– Det är roligt att göra nytta. Jag kan inte pengar eller kvartar på en klocka. Men jag kan baka – häromdagen gjorde jag en rabarberpaj – städa och tvätta.
En annan favoritsyssla är att göra fint hemma. Hon är extra förtjust i julgransslingan som får vara framme året runt.
– Den är från gubbdagiset. Vet du att Claes Ohlson kallas så? Kan vi ta en bild när jag sitter på cykeln? Utan den måste jag åka färdtjänst. Klockan är viktig, men Viktoria är viktigare.
– Camilla har också klockor, ska jag visa dig?
Den Camilla hon refererar till heter Ehrlund i efternamn och arbetar som utvecklare på vård- och omsorgsförvaltningen. Ulrika Bergdahl visar vägen, hejar glatt och byter några ord innan hon återgår till sitt. I lokalen på Nygatan växer en utställning om digitala hjälpmedel fram.
–Vi öppnar för personalgrupper och allmänheten i november. Det är en visningsmiljö för välfärdsteknik som kan öka självständighet, delaktighet, aktivitet och trygghet, säger Camilla Ehrlund och berättar att man gått samman med Hjälpmedelscentralen och FoU, forskning och utveckling i Sörmland.
Syftet är att synliggöra hjälpmedlens möjligheter, inte minst till anhöriga.
– Man kan behöva visuellt stöd, man kanske inte kan läsa eller har svårt att ta till sig information.
Utställningen rymmer ett 50-tal olika hjälpmedel, allt från en förenklad variant av surfplatta till en samtalsapparat.
– Vi vill minska rädslan för tekniken. Det kan vara så att personer med kognitiv funktionsnedsättning är de som behöver tekniken allra mest. Inte du och jag.