Sångtexter har i alla tider påverkat människor. I sånger fördes berättelser vidare mellan generationer och folkgrupper. Med sånger har man spritt politiska budskap så väl som hyllningar till kärleken, nationalstaten, Gud och monarker. I sånger har man skrikit ut sin sorg och smärta.
Det är svårt att hävda att en viss typ av låttexter skulle engagera lyssnaren mer än andra. Sådant som en dansbandstext, som en skulle avfärda som banal, får en annan att känna att de hittat ett rättesnöre att leva efter. Det tycks också som att musiken i sig kan bidra till att både upphöja och göra texter tillgängliga. En dikt som betraktas som "svår" kan, om den tonsätts, bli folkkär och inge människor känslor av att inte vara ensamma, fungera som uppmuntran eller helt enkelt förklara sakernas tillstånd.
Ett färskt exempel är rockbandet Mando Diaos tonsättningar Gustaf Frödings dikter på albumet "Infruset". Där finns bland annat sången "Strövtåg i hembygden" som svenskarna tog till sitt hjärta och som nu spelas på många begravningar och fungerar som tröst för människor som förlorat en närstående.
En som tänkt mycket på sångtexters betydelse är Thomas Wahlström, konstnär, författare och poet från Eskilstuna. I dag släpper han boken Can't wait 'til '78 – 77 Punk and New Wave songs that changed me", där han hyllar texterna i den tidiga punken och new wave-musiken i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet.
I ett kort förord berättar författaren om sin relation till punken och texterna som öppnade hans dörrar till poesin och konsten. Han beskriver känslan när punkvågen sköljde över honom som 13-åring. Energin, respektlösheten, och känslan av makt i insikten att man kan göra det själv, gå sin egen väg och strunta i normer och ramverk.
I fyra kapitel, "The awakening", "Politics","That's life" och "In love/out of love" ger Thomas Wahlström exempel på strofer ur punklåtar, och vill på detta sätt visa på styrkan i punkens ord.