â LĂ„s in, sĂ€tt handfĂ€ngsel, skriv rapporter, varningar⊠Det Ă€r tufft mot tufft. Man mĂ„ste ha en viss typ av personlighet för att arbeta pĂ„ HĂ€llbyanstalten. Om det inte passar sĂ„ fĂ„r man gĂ„ dĂ€rifrĂ„n, som jag gjorde.
Det berÀttar en tidigare anstÀlld pÄ HÀllbyanstalten. Han sÀger sig ha lÄng erfarenhet av arbete inom kriminalvÄrden pÄ flera positioner och har god insyn i verksamheten. Den tuffa kulturen pÄ anstalten Àr kÀnd inom kÄren. Den menar han kan ha pÄverkat att gisslandramat kunnat ske under gÄrdagen.
Han menar att de som arbetat pÄ anstalten under en lÀngre tid har formats av machokulturen och Àr arroganta mot ny personal. Det bidrar dels till att man som nyanstÀlld kÀnner sig obekvÀm, dels till att relationen till de intagna Àr mycket dÄlig.
â Jag har arbetat pĂ„ flera anstalter, och jĂ€mfört med en hög klass-2 Ă€r arbetet som dag och natt. HĂ€r Ă€r tröskeln för bestraffning mycket lĂ€gre. HĂ€r hĂ€lsar de intagna inte pĂ„ plitarna, som de kallar dem. Det Ă€r hela tiden en spĂ€nd problematisk stĂ€mning, som att nĂ„got nĂ€r som helst kommer att hĂ€nda.
Personalen beskrivs dÀremot som pÄlitlig och professionell. Rutinerna Àr goda och han upplevde aldrig otrygghet. Men ledningen brister, bÄde i rekrytering och sÀkerhetsarbete.
â De bör veta hur farliga vissa intagna Ă€r och veta hur man ska hantera dem. De bestĂ€mmer placeringar och hur allt arbete ska gĂ„ till.
Att det var sommarvikarier Àr han inte förvÄnad över. Det har brottslingarna rÀknat ut.
â Jag tror definitivt att de valt ut gisslan noggrant. Sommarvikarierna Ă€r mest oerfarna.
Hade machokulturen inte funnits skulle kanske relationen mellan âplitar och klienterâ varit bĂ€ttre, och risken för incidenter, liksom gisslandramat under gĂ„rdagen, minska. Men han pekar ocksĂ„ pĂ„ att brott kan vara svĂ„rt att förutsĂ€ga.
â Dynamisk sĂ€kerhet kallas relationsarbetet med klienter. Om det finns en relation mellan den intagna och den som arbetar Ă€r oddsen att bli skadad mindre.
â Men man kan inte helt förebygga nĂ„got sĂ„dant hĂ€r. Man vet aldrig vad som föregĂ„r i huvudet pĂ„ en person.
KriminalvÄrdschefen Peter Kjellin blir upprörd nÀr han hör kritiken till HÀllbyanstalten, och kan inte alls kÀnna igen sig i beskrivningen av arbetsplatsen.
â Det kĂ€nns trĂ„kigt att det kommer sĂ„dant hĂ€r efter en sĂ„ allvarligt hĂ€ndelse. Jag blir uppriktigt ledsen, eftersom jag upplever anklagelserna som personalens styrkor. Vi har arbetat i mĂ„nga, mĂ„nga Ă„r med att uppnĂ„ motsatsen av en machokultur.
PÄ en klass-1-anstalt Àr arbetet i regel tuffare Àn pÄ lÀgre klassade anstalter. Klienterna kommer ofta frÄn andra anstalter efter att ha misskött sig. Ofta finns ett stort grupptryck mellan de intagna, vilket gör att de inte vill prata med personalen.
â Ibland kan vĂ„ra intagna, som ofta Ă€r vĂ€ldigt unga, i grupper ha en överenskommelse att inte prata med oss, men nĂ€r vi hanterar dem individuellt Ă€r det en helt annan sak. DĂ„ faller fasaden.
Ingenting har indikerat pÄ att agg mellan personal och intagna skulle förorsakat gisslandramat.
â Det har varit en elĂ€ndig hĂ€ndelse. Idag vill jag bara ge personalen cred för ett jĂ€ttebra jobb, avslutar han.
PÄstÄendena Àr Àven okÀnda för fackförbundet.
â Det Ă€r inget vi uppmĂ€rksammat, sĂ€ger Gabriella Lavecchia, föreningsordförande pĂ„ Sveco.