Solen gassar på Mehmed Hasanbegovics kontor i Värjan i Eskilstuna. Rummet är ett hörnrum med många fönster. Ett par orkidéer med välkomsthälsningar och avsaknaden av högar på skrivbordet vittnar om att han är ny på jobbet som chef för kommunens socialförvaltning.
I början av juni flyttade Mehmed Hasanbegovic med fru och två barn de dryga 100 milen mellan Övertorneå i Norrbotten och Eskilstuna.
– Jag gick treårigt handbollsgymnasium här och spelade för Guif under då åren. Jag bodde på elevhem med en massa kompisar – en av de roligaste tiderna i livet. Jag har haft som mål att komma tillbaka hit, säger Mehmed Hasanbegovic.
Han har ryckt upp rötterna flera gånger. Han föddes i Bosnien, men familjen var tvungen att fly under inbördeskriget. Året var 1992 och Mehmed Hasanbegovic var 14 år. Förhoppningen fanns att de skulle kunna återvända när allt hade lugnat ner sig, men krigsslutet dröjde. Att det blev Sverige var en slump.
– Vi följde med strömmen och tog tåget genom Europa. I den polska hamnstaden Świnoujście gick varannan färja till Sverige och varannan till Danmark. När vi kom dit tog vi första färjan och den gick till Sverige.
Via flyktingförläggningarna i Ystad och Luleå hamnade familjen i Kumla i Örebro län och där bor föräldrarna kvar.
Som nyanländ höll Mehmed Hasanbegovic på mycket med idrott och så upptäckte han att han hade en fallenhet för handboll.
Efter gymnasietiden i Eskilstuna styrde handbollskarriären honom till Uddevalla. Vid sidan om ledde intresset för samhälls- och ledarskapsfrågor honom in på högskolestudier. På gymnasielärarprogrammet med samhällsinriktning var det ämnet sociologi som han fastnade särskilt för.
– Jag ville jobba med ledarskap inom skolan, och helst i de särskilt utsatta områdena. Det bygger på ett samhällsengagemang och den resan jag har gjort, och fortfarande gör, med min familj. Inom den svenska välfärden finns stora utmaningar.
Eftersom han var sugen på att arbeta med ledarskap, och ville testa om han var chefsmaterial, sökte Mehmed Hasanbegovic tjänster som enhetschef inom kommunal verksamhet. Först blev det Ale kommun norr om Göteborg, och senare Hallsbergs kommun för att komma närmre föräldrarna och vännerna.
Övertorneå blev aktuellt vid nästa steg i karriären. Han hade sökt och blivit erbjuden flera tjänster som förvaltningschef runtom i landet.
– Det var en liten kommun med god ekonomi som behövde någon som strukturerade upp. Det kändes som en utmaning.
Mehmed Hasanbegovic trivdes bra med arbetet i Övertorneå, men efter ett och ett halvt år började han och frun känna att de mer och mer gled ifrån sina föräldrar och syskon i södra Sverige och fattade därför beslutet att flytta.
Först var tanken att han skulle kunna veckopendla till Övertorneå, men arbetsgivaren var inte så pigg på idén och Mehmed började därför söka andra jobb. Då blev Eskilstuna aktuellt igen.
Att Mehmed Hasanbegovic har vågat ta stora kliv tror han har att göra en hel del med hans bakgrund, och att han inte är född i Sverige.
– Jag heter som jag gör och har den bakgrund som jag har. Då behöver jag sticka ut lite mer och ta lite högre risker. Så känner jag.
Vad är hemma för dig?
– Jag har levt längre i Sverige än i Bosnien och jag ser inget annat hemland än Sverige trots att jag är bosnier i själ och hjärta. När jag är där längtar jag hem till Sverige.
Kan du någonsin känna att du är färdig med att flytta?
– Jag har funderat på det där, om det är så att eftersom jag kapade mina rötter en gång kommer jag aldrig kunna slå rot igen. Men, jag har aldrig sagt det tidigare, nu känns det som att det är sista gången jag har flyttat.
– Vad är det som gör vad som är hemma och vad lever jag för? Min familj och mina bästa vänner bor i Örebro och Eskilstuna, vänner som jag alltid återkommer till. Även om jag inte fullt ut kan säga att jag har kommit hem så känns det litegrann så.