2019 beslutade politikerna i Eskilstuna att det ska krävas tillstånd för att tigga, eller passiv penninginsamling som det står i de lokala ordningsföreskrifterna.
Under många år har EU-migranter från framför allt Rumänien tagit sig till Sverige för att tigga och Eskilstuna har varit en flitigt besökt destination för gruppen. Tiggandet på gator och vid butiksentréer har väckt starka reaktioner och lett till politisk debatt runt om i landet, med krav på förbud.
I Eskilstuna beslutade politikerna om en egen modell som fick stor uppmärksamhet när den infördes den 1 augusti 2019. Den innebar att det krävs tillstånd från polisen för att tigga inom vissa geografiska områden i kommunen. De nya reglerna om ”passiv penninginsamling” skrevs in i de lokala ordningsföreskrifterna. Politikernas uttalade syfte med tillståndskravet – som är förenat med en kostnad på 320 kronor för den sökande – var att försvåra möjligheterna för tiggarna.
Så här har det sett ut på olika platser i Eskilstuna där tiggarna har ordnat sina tillfälliga boplatser.
Tillståndskravet fick dock inte önskad effekt, i alla fall inte den första tiden innan pandemin. Ansvariga för Stadsmissionens dåvarande projekt Crossroads – ett numera nedlagt EU-finansierat projekt som skulle hjälpa utsatta EU-medborgare – vittnade om att den rumänska gruppen i Eskilstuna var lika stor före som efter tillståndskravet.
Det genomsnittliga antalet EU-migranter från Rumänien som samtidigt uppehöll sig i Eskilstuna uppskattades då till cirka 30 personer. Enligt Stadsmissionen var inte alla här för att tigga, vissa skaffade pengar genom att samla pantburkar och pantflaskor.
Men i dag syns inte tiggarna till längre. Personal på polisens tillståndsavdelning berättar att det kommer in betydligt färre ansökningar om tillstånd för passiv penninginsamling än vad som varit fallet tidigare.
Och statistiken bekräftar den bilden.
Under årets fyra första månader har endast fyra personer ansökt om tillstånd för passiv penninginsamling. Det ska jämföras med nio ansökningar under samma period 2022 då det totalt under året kom in 39 ansökningar.
På Stadsmissionen vet de inte var gruppen tagit vägen.
Helena Kalaitzis är socialchef på Eskilstuna stadsmission.
– Efter att Crossroads lades ner var det några som kom till vår vanliga dagverksamhet i Smörparken för att duscha och äta lite gröt. Men under det sista halvåret har vi inte sett till dem, vare sig hos oss eller på stan. Vi har ingen naturlig kanal gentemot den här gruppen och vet därför inte heller varför de inte kommer hit längre eller var de har tagit vägen, säger Helena Kalaitzis Barrögård, socialchef på Eskilstuna stadsmission.
Hon hoppas att gruppen har hittat en bättre lösning för att försörja sig men befarar att så inte är fallet.
– Jag tror snarare att det är så att de behövt förflytta sig till en annan stad eller kommun där det inte krävs tillstånd för att be om pengar.
Kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) har själv reflekterat över att tiggarna inte längre syns i Eskilstuna:
– Jag ska inte säga att det är skönt men jag skäms inte för att vi stått upp för vår hållning. Vi vill inte att människor ska sitta på sina bara knän och be om allmosor, det finns inget positivt i det.
Jimmy Jansson (S) är kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna.
– Exakt vad det beror på att de inte är här längre kan vara en kombination av flera faktorer. Man kan tänka sig att det ekonomiska läget gör att folk inte är lika benägna att ge längre, vi har dessutom mer och mer av ett kontantlöst samhälle och samtidigt så kostar själva tillståndet pengar.