"Att bara sitta och titta på fjället är underbart, lugnt och rogivande. Hemma ska det ju hända något hela tiden, men i fjällvärlden är alla dagar likadana", säger Tina Larsson, som hemma i Eskilstuna är väldigt ideellt engagerad.
Friluftsmänniskor har de alltid varit. Ja, åtminstone Anders Larsson, 75, som säkert många läsare känner igen från ett långt yrkesliv som lärare, de sista tio åren på Djurgårdsskolan. Familjen besökte fjällen flitigt när Anders själv var skolbarn.
Anders fru Tina, 70, däremot har haft andra intressen. Men när Anders och kollegorna på Tunafors skola 1999 arrangerade en studiecirkel om de svenska fjällen, och avslutade träffarna med en vandring i Kebnekaisemassivet, inträffade något som skulle påverka parets fortsatta gemensamma semesterplaner.
– När vi kom till stugan i Nallo vägrade hunden vi hade med oss att gå en meter till. Anders fortsatte med gruppen och jag stannade i stugan med hunden till vi kunde flygas ut och möta upp de andra.
Träningsvärk, sa veterinären när de kom hem igen. Tina hade något annat att berätta för sin man.
– Jag hade terroriserat stugvärden med frågor och tyckte det verkade vara ett vansinnigt roligt jobb. Så jag anmälde oss till Svenska turistföreningens kurs.
Sommaren därpå fick de sitt första uppdrag. Anders, som tillbringade de första tre veckorna ensam i stugan innan Tina kunde ansluta, funderade på vad han gett sig in på.
– När jag lastat av alla grejer, helikoptern gett sig iväg och det var miltals till närmaste människa, då kändes det inte som någon hit.
Att fjällvandra har blivit extra populärt under pandemin. Bara i mars-april i år hade STF drygt 1 300 övernattande gäster i stugorna, ett rekord. Stugvärdar i Sälka var Tina och Anders Larsson och en av gästerna en natt var Eskilstuna-Kurirens just pensionerade medarbetare Eva Axelsson.
Under 20 års tid har Anders och Tina sett en enorm utveckling i utrustning och kläder hos vandrarna. Det är inte längre många som vandrar i gummistövlar, men allt från träskor och Birkenstock sommartid till senaste vandringskängorna förekommer längs leden. "Vissa kommer med fem kilos packning i ryggsäck, andra drar 80 kilo i pulka och kånkar på 40."
Men paret fann sig snart mycket väl tillrätta och det har sedan inte gått en sommar utan ett värduppdrag. Framför allt är det längs norra Kungsleden de vill jobba, där de själva vandrat många gånger, och de har också hunnit med sex vintervärdskap i fjällvärlden.
Som i år. De är nyss hemkomna från Sälka, tre dagsturer från Kebnekaise, och den 17 juni bär det av upp igen för en nio veckor lång vistelse i Alesjaure, mellan Abisko och Kebnekaise.
– På senare år söker vi uppdragen vid de stora stugplatserna, med butik och många bäddplatser. Vilken förmån som pensionärer, att få vara på fjället en längre period och uppleva årstidsväxlingarna, från vårvinter till höst. Livet blir så enkelt, du återgår till det ursprungliga sättet att leva; ta in vatten och ved, använda utedass, äta den mat som finns. Njuta av naturen eller tälja en trägubbe. Det är rogivande.
Det mesta av matförrådet för sommarsäsongen körs ut till stugorna redan under vintern. Tar basvaror slut finns möjlighet att beställa en leverans, men STF minimerar antalet helikopterflygningar ut till fjällstugorna, berättar Anders.
Sen är stugvärdsuppdraget ett servicejobb, konstaterar Anders.
– Du behöver tycka om att träffa folk, ta hand om och serva gästerna efter bästa förmåga, och laga grejer, ofta skor som gått sönder. Lim, silvertejp och järntråd kommer man långt med.
Och svara på frågor. Om väder och vind, och allt möjligt. "Finns det dusch?", "Har ni hårtork?", "Kan man köpa glass?". Tina ler och serverar sina bästa svar på favoritfrågorna.
– Dusch? Javisst, slå ihop varmt och kallt vatten och häll över dig. Hårtork fixar du genom att gå ut i blåsten och ställa dig. Jag är hemskt ledsen men glassen tog slut i går. Alla har inte riktigt klart för sig vilka förhållanden som råder där ute. Att det är strömlöst, utedass och noll telefontäckning som gäller. Och ingen glassbil kommer förbi.
En axelfraktur, en bruten lilltå och något knäckt revben, är deras olycksfacit på 22 år i fjällvärlden. "Vi har klarat oss bra", säger Anders och Tina Larsson. Hunden Brasse trivs också i fjällstugorna.
Att vandra i fjällen har blivit extra populärt under pandemiåren. Och det är långt ifrån bara svenskar som går mellan stugorna.
– Vi träffar människor från hela världen, det är i stort sett bara Centralafrika som inte är representerat, och man får göra sig förstådd bäst man kan. Det är så roligt med alla återkommande gäster vi möter. Pratade jag så mycket och med så många människor här hemma som där blev jag väl klassad som byfåne, skrattar Anders.
Saknar de inte somrarna i Mälardalen?
– Det blir ett sätt att leva, vi tycker det är värt det.
"De allra flesta människor vi möter i fjällstugorna är trevliga. Efter ett glas saft och ett klädbyte är de flesta glada." Anders och Tina Larsson från Eskilstuna har hittat bästa sommarjobbet enligt dem.
Nu har de en dryg månad på sig att umgås med familj och vänner, och ta det lugnt hemmavid.
– Lugnt? Tina ler.
– Jag är friskisvärd, plockar matkassar på Stadsmissionen, är sjukhusvärd och jobbar i Röda korsets butik.
– Jag latar mig, deklarerar Anders innan det framkommer att han också hjälper Röda korset. Och så spelar han nyckelharpa och gitarr till Rekarne folkdansgilles uppvisningsdanser. Men midsommardansen missar han i år igen.
– Förmodligen firar vi midsommar i snö, det ska toksnöa där uppe till mitten av maj.
Under vintern erbjuds värdarna skotertransport till och från stugorna, sommartid får man ta sig ut bäst man kan – mellan en och fyra dagars vandring från närmaste fjällstation. Helikopterfärd får man betala själv, vilket Anders och Tina gör. Så de får med sig lite färskpotatis till midsommarsillen.
Midsommarafton 2021. "Det var varmt och härligt och vi satt ute länge och njöt i solen. I år kan det nog vara betydligt kallare däruppe, det ska toksnöa in i halva maj."
Det är nästan så det går att uppleva flera årstider på en och samma dag i fjällvärlden, konstaterar Larssons. Jobbar de som stugvärdar en hel säsong hinner de med allt från vårvinter till höst.