Dramat kring när Maria Odergards rullstolsburna dotter misshandlades i morgontrafiken har engagerat i Facebookgruppen "Du vet vad som händer i Eskilstuna". Maria är tacksam för allt stöd och önskar hon kunde komma i kontakt med alla de medresenärer som stöttade henne och Julia i torsdags.
– Jag är fortfarande jättearg. Och rädd. Och ledsen. Det är verkligen alla känslor på samma gång. Men allra mest är jag rörd över människors civilkurage, och jag vill tacka alla som ställde upp så fantastiskt och hjälpte mig och min dotter mitt i chocken.
Maria Odergard följde med sin tioåriga dotter Julia till skolan på torsdagsmorgonen den 16 februari. Julia sitter i rullstol på grund av en muskelsjukdom och har dessutom ett intellektuellt funktionshinder. Till sin grundsärklass på Djurgårdsskolan åker hon ofta rullstolstaxi, men den här dagen tog mamma och dotter linjebussen från Råbergstorp.
– När den kom var den väldigt fullsatt och jag hann tänka att vi kanske borde vänta in nästa. Men vi har ju faktiskt lika mycket rätt att åka buss och komma i tid som alla andra. Så vi klämde oss in.
På de platser som är avsedda för barnvagnar och rullstolar satt resenärer, men de reste sig snabbt och gav plats åt Maria och Julia. Alla utom en äldre tonårskille som krupit ihop på sätet och inte reagerade när Maria bad om ursäkt och ville ha lite utrymme. Men hon baxade lite, fick plats med rullstolen i trängseln och försökte att komma ur vägen för alla snabbt.
– På grund av sitt handikapp kan Julia inte styra sina känslor utan blir lätt arg och irriterad om hon tycker att något är fel. Nu blev hon frustrerad över situationen i trängseln och hennes arm for ut, och kom emot killen på sätet intill. Från ingenstans vaknade han till liv och drämde till Julia väldigt hårt. Allt gick blixtsnabbt och jag hann inte reagera.
Dottern grät tröstlöst och på bussen blev flera passagerare som såg alltihop skärrade och upprörda, medan killen backade längre bak i bussen. Samtidigt klev flera personer fram och tröstade mor och dotter.
– En kille och en tjej var snabbt framme hos oss. Tjejen som jag uppfattade heter Ulrika såg på mig att jag inte var riktigt talbar. Hon gick fram och informerade chauffören om vad som hänt och sen ringde hon polisen medan killen pratade lugnande med oss och hade koll på tonårsgrabben. Stämningen var väldigt obehaglig, ingen visste ju om han skulle bli hotfull. Men det var så skönt att flera människor sa till mig "Vi finns här, vi lämnar er inte".
"Stämningen var väldigt obehaglig, ingen visste ju om killen skulle bli hotfull. Men det var så skönt att flera människor sa till mig 'Vi finns här, vi lämnar er inte'. Jag är för evigt tacksam för all hjälp", säger Maria Odergard.
I höjd med Rekarnegymnasiet stannade bussen i väntan på en patrull. De som behövde resa vidare släpptes så småningom av framme hos chauffören, medan flera medresenärer såg till att tonårskillen stannade där han var tills poliser kom ombord. Maria och övriga vittnen fick berätta vad de sett av tumultet. Händelsen rubricerades som ringa misshandel.
– De kvinnliga polisen var så vänlig, då brast det för mig. Julia var fortfarande rädd och upprörd, och det röda märket på hennes arm visade hur hårt killen slagit henne.
Så småningom kunde de åka vidare mot skolan och paret som hjälpt dem på bussen valde att följa med Maria och Julia ända in till bussbytet i centrum.
– Det finns inga gränser för hur tacksam jag är för all hjälp vi fick. Jag har även en 13-årig son, och nu kommer jag vara ännu mer orolig när han åker buss ensam. Samtidigt ska detta inte få påverka våra liv. Och det känns så skönt att veta att det finns många snälla och modiga människor i Eskilstuna. Jag önskar jag kunde tacka er alla personligen för fantastiskt civilkurage.