Martina Haag valde att hoppa av tv-realityn efter ett viktbråk med Tony Andersson och Måns Möllers bild på Instagram skapade oro om viktminskningen bland hans följare.
Få träningsfenomen har de senaste åren fått lika mycket uppmärksamhet som "16 weeks of hell".
Programmet går, kort och gott, ut på att hålla ett strikt kostschema varje dag under 16 veckor. Utöver det ska deltagarna orka med ett konditionspass varje dag samt träna 84 gympass med hög intensitet under 112 dagar.
Resultaten efteråt är ofta extrema, men tillvägagångssättet är omdiskuterat.
Och personen bakom upplägget är Tony Andersson, 48, från Eskilstuna.
– Vi sticker ut lite. Det är lite extremt och vi går lite emot det här att allt ska vara så tillrättalagt. I dag är det så att man ska hinna med allt. Man ska hinna äta pizza, man ska hinna träna och man ska hinna med allt annat. Vi sticker ut hakan och säger: "Nu hinner du inte med så mycket mer under de kommande 16 veckorna än att jobba, träffa dina barn om du har några och sen är det 16 weeks of hell som gäller." Och därför blir det extrema resultat också, så det är väl det som lockar, upprör och berör, säger han.
Nyligen blev även träningsfenomenet en tv-reality.
Agneta Sjödin, Martina Haag, Anders Öfvergård, Måns Möller, Özz Nujen och Martin Melin genomförde 16 weeks of hell vilket väckte stor uppmärksamhet.
De som slutförde programmet visade upp stora kroppsförändringar som slutresultat – något som fått både ris och ros.
Men Martina Haag fick lämna programmet och har sagt att "hon inte ville fronta något som har med vikthets att göra" och Måns Möllers egna bilder på honom ledde till en stor oro bland hans följare på Instagram.
– Martina valde att missförstå mig. Men även om hon inte håller med mig, så är jag övertygad om att hon hoppade av för att det var för tufft. Det här passade inte hennes liv just nu och hon såg en bra utväg där hon fick lite ryggdunkningar att göra på det här sättet. Hon kunde hoppa av på ett, för henne, bra sätt. Till hennes försvar ska jag säga att jag tror inte att hon vet vad hon gav sig in på. Hon fick nog inte all den information som jag hade skickat till produktionsbolaget och trodde nog inte att det här var så här strikt. Det blev en liten krock när hon trodde att hon fick göra lite hur hon ville, men jag behandlade henne som vem som helst. Det hade hon jobbigt med, säger Tony Andersson.
Även komikern Johan Rheborg och förre Tre Kronor-spelaren Jonathan Hedström har riktat kritik mot upplägget och menar att det triggar ett ätstörningsbeteende.
– Om man tar Måns Möllers bild till exempel så är det dag 112, klockan 04.30, och han är komiker och gör allt för att se så hemsk ut som möjligt. Han hade kunnat välja en bild där han ser betydligt bättre ut, men han la ut den här bilden med flit. Gemene man som inte kör programmet tycker att folk blir så smala och att det ska vara något negativt. Jag förstår inte det, säger Tony Andersson och fortsätter:
– Jag tycker att det är jättekonstigt att det är så många som bryr sig om hur människor ser ut och att det är så provocerande att vuxna människor börjar träna och äta rätt, i stället för att inte träna och trycka pizzor och dricka rödvin på fredagskvällarna.
Men hur ser du på att Martina Haag ser programmet som en vikthets?
– Det är direkt felaktigt. Att man väger sig har bara att göra med att man inte får bli för lätt, så det är ju precis tvärtom. Jag måste veta att man har tillräckligt med energi på kroppen och därför väger vi oss en gång i veckan. Och blir du för lätt rättar vi till det med mängden kost.
Han berättar att viktnedgången bara är en liten del av programmet och att det varierar från allt mellan minus 40 kilo till de som till och med gått upp några kilo eftersom de kommit in med en lägre vikt.
– Jag tycker att det är fascinerande att vuxna människor år 2020 orkar bry sig så mycket. De som skriker högst är de som skriker att man inte ska påpeka hur andra människor ser ut, men de har inga problem med att påpeka hur folk som når en normalvikt ser ut. Det är jävligt konstigt.
Idén om ett tv-program kom från tv-profilen Filip Hammar, som liksom Tony är uppväxt i Köping, för ett och ett halvt år sedan.
– Jag är jättenöjd med att det inte blev något tillrättalagt. Jag är trött på att kändisar ska ha en gräddfil och allt ska vara så tillrättalagt. Är det frågesport med kändisar så är det barnfrågor, men jag ville att vi skulle göra det här ordentligt så att de som har gjort programmet tidigare skulle känna igen sig, säger Tony Andersson.
Och efter tv-succén beskriver han att trycket på 16 weeks of hell blivit än större.
Under de senaste månaderna har ett hundratal personer fått nej till att deltaga i träningsupplägget då det helt enkelt inte finns plats.
– Antalet deltagare har vuxit konstant, men tv-programmet har verkligen hjälpt till att ge den sista lilla skjutsen och vi hinner inte med alla just nu. Vi har sagt nej till över 100 personer på slutet och det är också för att vi vill fortsätta hålla kvalitet i det vi gör. Vi har haft mycket uppmärksamhet tidigare, men vi märker att det här var nästa nivå. Man når ut till så mycket fler människor, säger Tony Andersson.
Programmet går ut på att hålla ett strikt kostschema varje dag under 16 veckor och högintensiv träning.
Kan alla göra 16 weeks of hell?
– Absolut. Vi har haft en man i 30-årsåldern som gjort det här med fullt utvecklad MS, så jag brukar säga det när någon är lite gnällig om en armbåge eller gammalt knä: "Har du inte MS är det bara att köra."
– Det är samma övningar för alla, men sedan har vi en del övningar som ingen deltagare kommer klara av och det går väl emot lite allt det här politiskt korrekta. En del övningar kanske är onödigt tuffa, men då har vi tre olika alternativ så man kan lägga sig på sin nivå. Men grundprincipen är samma för alla, den äldsta som gjort det här är 74 år och det behöver inte vara så individanpassat hela tiden. Det är en modern myt bara för att vi vill vara bekväma.
Du framstår som väldigt hård, berörs du någonsin över slutresultaten för deltagarna?
– Ja, jag blir lika inspirerad och imponerad varje gång när man träffar de här människorna dag 112 och ser förvandlingen. Det är svårt att beskriva, men det är starka känslor. Vi har över 50 personer som blivit helt kvitt sin typ 2-diabetes med allt vad det innebär. Och att få vara en del av det blir man berörd av, inget snack om det. Det är många livsöden man fått vara med om, många som haft det tufft där ute och då är det blandad glädje och sorg man får uppleva.