Towa tillsammans med Siw Malmkvist och Ann-Louise Hanson under Andra chansen på Stiga Sports Arena i februari. "Jag har många roliga minnen från Melodifestivalen, inte minst med C'est la Vie 2004.
– Det är för mycket blommor, hur ska jag orka med att sköta alltihop? Visst är de fantastiskt vackra, men för många.
Towa Carson visar runt i trädgården, slår ut med armarna lite teatraliskt. Samtidigt skänker hon tacksamma blickar mot vännen Isabella Lindström, som haft blommor med sig och nu går runt och vattnar krukor och amplar. All hjälp hon får av sin blomsterälskande väninna är ovärderlig.
– Isabella hjälper mig väldigt mycket, och det är jag så tacksam för, konstaterar Towa.
Eller Birgit, som ju är hennes riktiga namn. Birgit eller Towa? Vilket föredrar hon?
– Släkten och grannarna säger Birgit. För mina vänner är jag Towa. Det är vilket som, jag är egentligen inte speciellt förtjust i något av namnen. När Bengt och jag var ute bland folk och han pratade om "Birgit och jag" så frågade alla vem den där Birgit var han verkade umgås så mycket med.
I snart 35 år har hon bott i huset norr om Eskilstuna. Hon och maken hade det först som sommarviste, innan Bengt på 80-talet byggde permanentbostaden på tomten. I oktober blir det två år sedan Bengt gick bort. Fjorton dagar senare fick hon avliva sin hund. Då var det riktigt tungt ett tag.
– Bengt hade varit sjuk en tid, man vänjer sig vid tanken att det kanske tar slut. Jag hade ju i alla fall hunden...
Själv tycker hon att hon börjar tackla av nu. Någon ny hund blir det inte.
– Jag har varit rätt pigg. Tills nu, nu dalar det. Jag går och tittar på allt jag behöver göra, men orkar inte. Jag är så tacksam att jag har vänner som hjälper mig, och en manlig släkting som gör mycket praktiskt åt mig här hemma. Även mina fantastiska grannar ställer upp mycket.
– Men det är ju ett stort plus att kunna bo så här när det är som det är. Och inte i en lägenhet eller på ett hem.
Den ljusrosa S:t Paulian har Towa fått av en vän i Strängnäs, och den har vuxit sig ovanligt stor och vacker. Hon tänker att fotot av den kanske kan sprida lite glädje i dessa tider av oro och sorg.
Hon har ett antal kära vänner, där Lasse Lönndahl är den allra äldsta och käraste. Han ringer fortfarande punktligt halv tio på tisdagarna.
– Det är egentligen bara Lasse och Göte Wilhelmsson jag har umgåtts och fortfarande har kontakt med, från artistsvängen.
En grupp väninnor i Eskilstuna umgås regelbundet. Annars är Towa inte mycket för stora sällskap, fester och uppmärksamhet. Så egentligen har den här våren inte varit så annorlunda. Hon får hjälp att handla, och tycker det är rätt skönt att inte behöva synas bland folk. Att bli igenkänd och få kritik för att vara ute och trängas i butikerna vill hon undvika.
– Jag hade ett par jobb inbokade. Bland annat med Leif Kronlunds orkester på en båt, och en talkshow med Ulf Elfving. Eventuellt skulle jag också ha varit med på Picnic i Parken. Men allt är inställt nu.
"Jag försöker streta emot och vill inte ha fler blommor, men vänner och släktingar kommer med nya." Towa Carson medger dock gärna att hon är väldigt glad över blomsterprakten i trädgården.
Hon håller fast vid sitt beslut att medverkandet under Andra chansen på Stiga sports arena i februari – tillsammans med Siw Malmvist och Ann-Louise Hanson – var hennes sista stora framträdande.
– Det var väldigt roligt att få vara med, det är inte alla förunnat att bli invald i Melodifestivalens Hall of fame, det är jag stolt över. Vilken tur, någon vecka senare och hela showen hade frusit inne.
Här ser du Hanson, Carson & Malmkvist på Stiga sports arena.
Hon har dock slutat några gånger genom åren.
– Sen har någon dragit i mig, och jag har sagt ok. Men nu saknar jag det inte alls. Och vet inte om jag egentligen nånsin gjort det.
Isabella har hjälpt Towa med att handla hem mat hela våren. "Hennes stöd är ovärderligt och jag är så tacksam för all hjälp jag får av henne, en manlig släkting och mina fantastiska grannar."
För så har det varit genom livet. Erbjudanden om turnéer och jobb i USA (Paul Ankas manager kom till Stockholm för att träffa henne, men fick vänta förgäves på en sångerska som aldrig dök upp) och Tyskland har fått nobben.
– Jag har alltid varit väldigt familjebunden och hemmakär. Mamma och jag var nästan mer som systrar, speciellt efter att pappa gick bort redan vid 65. Jag ville alltid hem till henne. Och till Bengt. Hemlängtan är en hemsk känsla.
– Jag har helt enkelt aldrig vågat mig ut på djupare vatten, och jag hörde att folk sa om mig: "Det är ingen idé att fråga henne". Jag gjorde mig lite omöjlig. Det kan jag ångra i dag.
Egentligen, konstaterar hon, har schlagers aldrig varit hennes melodi. Towa ville sjunga jazz, som hon gjorde från början, tillsammans med storband i Stockholm. Och musikal.
– Jag har inte bestämt så mycket själv i min karriär. Jag skulle ha hållit i min drömmar och varit mer självständig. Nu låter jag som att jag blivit bitter, men det är jag långt ifrån. Jag känner mig förnöjd, det är bra som det är. Eller jo, jag skulle vilja köpa ett par nya skor. Så snart restriktionerna släpper ska jag ta en tur till stan.
"Drömmar? Snälla du, jag är 84 år, jag har inga drömmar längre. Det är bra som det är, jag är nöjd." Towa Carson konstaterar att hon nog aldrig haft några stora önskningar i livet.