"Gud, vad konstig den här dagen blev", var Carols känsla när en Kolmården-utflykt slutade i spöregn och spontanbokat hotell med smörgåstårtemiddag på rummet sent på kvällen. Att ta livet som det kommer är familjens devis. Bilden är tagen vid ett annat tillfälle.
Bara några månader innan studenten stod det klart att den där magsjukan som aldrig släppte inte var någon magsjuka utan det som skulle bli Liam. När Carol fick beskedet på akuten trodde hon inte att det var sant och krävde ett andra test.
– Jag var nog den sista som man trodde skulle bli en så ung mamma, säger hon tio år senare.
Hon och pojkvännen Daniel Prodell hade bestämt sig för att flytta till Australien för ett klassiskt efter-studenten-äventyr. Istället blev det starten på en helt annan, livslång, resa.
– Det var liksom aldrig aktuellt att vi inte skulle genomföra det här. Vi tänkte nog bara, "okej, nu ska vi bli föräldrar". Jag försöker nog ofta se på livet så, att om det ger mig citroner så gör jag lemonad.
Liam föddes 2012 och länge var det de bara de tre, även om föräldrarna tidigt kände att de ville ge sonen syskon.
– Jag ville utbilda mig först, säger Carol, som i dag är fysioterapeut på en vårdcentral.
Familjen älskar träning, natur och spontanitet. Ibland betyder det att sova i tält, andra gånger att spela boll tillsammans eller att anmäla sig till utmanande lopp ihop.
Nu har Liam blivit storebror – två gånger. Lucas är tre år och Noah ett och ett halvt. Pusslet som är familjen Levacic-Prodells vardag har ganska många bitar och åldersskillnaden kommer med sina utmaningar.
Efter att länge ha varit ensambarn kan det vara påfrestande med småbröderna. Även om det också kommer med stor glädje, upplever Carol.
– Liam ser sig nog lite som en barnvakt när han leker med Lucas.
Carol Levacic blev gravid månaderna innan hon tog studenten. Det var oplanerat, chockartat och – det blev fantastiskt, sammanfattar hon.
För henne var den stora omställningen mellan barn två och tre. När föräldrarna kunde dela upp sig med varsitt kunde de fortfarande vara ganska spontana. Som när Lucas var bebis och Carol och Liam ville springa ett vattenruschkanelopp.
– Nu har vi två små och en stor och jag vet inte hur mycket mina gråa hår har multiplicerats de senaste åren? Vi kan lika gärna skaffa ännu fler, för vi har ändå inte tid för något annat än barnen!
I dag är Carol 30 år och har varit förälder hela sitt vuxna liv. Mycket av det hon trodde att hon visste om tjugoårsålderns struktur har vänts uppochner. Vissa saker har fått göras i en annan ordning, andra har helt uteblivit och mycket som hon aldrig ens hade kunnat drömma om har tillkommit. Och hon hade aldrig velat ha det något annat vis.
– Många jobbar och utbildar sig och hittar sig själva innan de inleder det här familjelivet. Men för oss blev det tvärtom, man har fått hitta sin plats tillsammans och ta livet som det kommer.
Alla sönerna bänkade i soffan under EM i somras. Lucas, Noah och Liam.