På sikt har Anki Johansson och maken Kjell Johansson planer på att flytta permanent till Vilsta.
Reijo Haapsaari har varit campingen trogen i 30 år. När tidningen tittar förbi i helgen umgås han med grannarna Anita Fransson och Anki Johansson. Med sina sju, respektive sex år i Vilsta ligger de i lä.
– Tanken är att flytta hit på riktigt längre fram, nu är vi här på helgerna men bor i stan, säger Anki.
– Vi lever ett härligt liv, det är gångavstånd till stan. Jag är naturmänniska men vill inte bo så älgarna tittar in i fönstret, säger Anita vars make för stunden kokar kaffe.
Hur ska ni fira jul?
– Klockan 15 är jag strängt upptagen, då är det Kalle, säger Reijo.
– Det blir ingen Fanny och Alexander-jul. Dottern kommer hit, kanske något barnbarn men det tror jag inte, säger Anita och berättar att hennes mamma var Jehovas vittne och pappan ateist.
– Han släpade in en julgran men vi hade inga traditionella jular.
Själv är hon inte mycket för att resa runt den 24:e, coronapandemi eller inte.
–Jag vill ha lutfisk och skinka – ungsbakad, inte kokt. Och så tittar jag gärna på någon film.
Och dina måsten, Anki?
– Jag har inga måsten. Jag ska jobba på julafton, karln får göra maten. Om alla är friska är vi med barn och barnbarn på annandagen.
Ses ni tre på julafton?
– Säkert, men vi planerar inte och behöver inga inbjudningskort. Anki är min systerdotter och jag och Reijo var ett par på 60-talet, berättar Anita.
Jaså, minsann – vem gjorde slut?
– Minns inte, det var länge sedan. Vi är som syskon, skrattar båda.
Man ska ha husvagn. Reijo Haapsaari torde skriva under på den klassiska låten från tv-serien Macken. Han har bott på campingen i trettio år.