Eskilsgalan arrangeras i år för 34:e gången. På Elite Stadshotellet den 19 november ska sex bronsfigurer föreställande helgonet S:t Eskil delas ut till förtjänstfulla mottagare i olika kategorier. En av statyetterna kommer att hamna i händerna på bagaren och konditorn Johan Sörberg.
– Jag visste inte ens att priset fanns. Jag har inte bott här så länge så jag hade ingen koll. Men det är alltid roligt att få uppmärksamhet för det man gör.
2013 övergav han Stockholmspulsen för att slå sig ner mitt ute i skogen, halvannan mil väster om Eskilstuna. Då hade han just synts i sin första säsong som domare i tv-succén Hela Sverige bakar.
Nu är programmet inne på sin elfte säsong och Johan är alltjämt där och bedömer hemmabagarnas prestationer.
Vid sidan av tv-programmet, egna böcker, kurser och andra projekt, driver Johan Sörberg sedan tre år tillbaka hobbybageriet Svart/Verkstan hemma på gården Trantorp. Lite lättjefullt beskriver han att han håller öppet när han har lust och bakar vad han vill, men det han kallar hobby är knappast något han sköter med vänsterhanden. När bageriet har öppet under en dag har Johan själv hållit på i en hel vecka för att ensam baka allt som ska säljas: 550 enkilosbröd, 1 600 bullar, 100 längder, 200 baguetter och 100 matiga mackor.
En dag i augusti kom smällen. Han hade jobbat dygn i sträck i den otroliga värmen. Ett par månader tidigare hade hans särbo tvingat iväg honom på en läkarundersökning. "En försenad 50-årskontroll." Proverna visade på högt blodtryck och han fick medicin. Den här måndagen i augusti hade han varit på återbesök i Eskilstuna klockan 15, tagit nya prover och sedan åkt hem.
Klockan 17 hände något. Plötsligt fick han svårt att prata med hundarna. Han kunde inte skriva sitt namn.
Johan tog bilen in till Mälarsjukhuset. Där konstaterades att han fått en stroke.
– Jag hade tur i oturen och har klarat mig jävligt bra. Men talet är påverkat och muskelminnet är nästan borta i höger hand, så jag kan inte skriva och arbetet tar längre tid. Så nu gör jag mest bullar när bageriet ska vara öppet.
Till följd av stroken fick han i tre månader varken köra bil eller hantera vapen. Det betyder att hösten inte har blivit som vanligt. Johan Sörberg ägnar nämligen bara sommarhalvåret åt sina bakprojekt. Mellan augusti och februari byter han liv, greppar bössan och ger sig ut på jakt.
Från norr till söder jagar han i princip på heltid. Det var också jaktintresset som fick honom att flytta ut på landet. Till en plats där hans åtta jakthundar inte skulle störa grannarna, högst 1,5 timmes bilfärd från Stockholm.
Han har eget slakteri och det han fäller hamnar till slut på tallriken. Han beskriver sig själv som "ganska duktig" på att laga mat.
– Hela mitt liv går ut på att äta och dricka. Att laga mat är mitt sätt att koppla av.
I Stockholm drev Johan Sörberg två bagerier och en restaurang. I dag har han bara Svart/Verkstan kvar, bageriet som blivit en oväntad succé.
– Varje lördag det är öppet omsätter vi 85–115 000 kronor. Det är helt galet. Hade jag vetat det hade jag byggt större.
Hobbybageriet har också ett något annorlunda namn.
– Restauranger kan heta vad som helst, men bagare är ofta fruktansvärt dåliga på namn. Det naturliga vore Trantorps gårdsbageri, men jag ville att det skulle heta något med verkstad, eftersom det innebär att arbeta med händerna.
"Svart" kommer från färgen på hans kläder och på sju av hans hundar.
– Gunnar som bodde här för länge sen hade också en häst som hette Svarten. Sen vill jag alltid ha nån krumelur med i mina loggor. Då blev det Svart/Verkstan. Det fastnar nog bättre än Trantorps gårdsbageri.
Att stroken skulle leda till att Johan Sörberg drar ner på arbetstakten finns inte i hans tankar.
– Folk säger till mig att jag måste ta det lugnt. Min särbo tycker att jag jobbar normalt nu, själv tycker jag inte att jag gör nånting.
När han hinner ha öppet i bageriet nästa gång är oklart. Just nu städar han upp efter flera dagars tv-inspelningar av julbakprogram och snart väntar galan på Statt.
Är du en galamänniska?
– Jag är en person som egentligen trivs bäst ute i skogen där det inte finns några människor och egentligen bryr jag mig inte så mycket om priser. Men Eskilsgalan ska jag självklart gå på, det blir roligt.