Tyne Uzo är en New Yorker rakt igenom, eller en Long Islander för att vara exakt. Familjen på hennes mors sida har bott på ön Long Island som ligger öster om New York i generationer.
– De bodde där redan innan Amerika blev Amerika, säger Tyne när vi ses hemma i hennes lägenhet på Bellmansplan i Eskilstuna.
Hur kan du lämna Long Island och New York för att flytta till Eskilstuna? Den frågan har Tyne fått åtskilliga gånger under sina dryga sju år i smedstaden.
– Jag förstår att folk undrar det, men jag drömde om att komma till något helt nytt. Hur många kan säga att de har lämnat USA och skapat sig ett nytt liv i ett annat land? Jag känner mig väldigt lyckligt lottad.
Vägen till Sverige inleddes när Tyne träffade sin numera expojkvän över nätet 2011. Tre år senare besökte hon Eskilstuna för första gången och i maj 2016 gick flyttlasset. Numera är Tyne sambo och känner sig rotad i Eskilstuna.
Vad säger din familj om att du flyttat till andra sidan Atlanten?
– Min mamma var mer okej med det än min pappa. Min pappa invandrade till USA från Nigeria på 70-talet och det var svårt. Han kämpade hårt för att bli en medborgare i USA. Han ville inte att jag skulle få samma problem. Men båda två gillar Sverige och pappa är stolt över mig.
Faktum är att det kanske var ödesbestämt att Tyne skulle hamna i Sverige. Under tidigt 90-tal besökte hon Sverige med sina föräldrar då hennes pappa var delaktig i skapandet av en film som visades på Stockholms filmfestival. Då var Tyne dock bara något år gammal och minns således inget från besöket.
– Men min pappa har sagt att Sverige nog satte sin prägel på mig då och att jag fick en förbannelse. Så är det nog, men det hade kunnat vara så mycket värre, säger Tyne med ett skratt.
Tyne beskriver Eskilstuna som pittoreskt, hon njuter av möjligheterna till att handla second hand och hyllar Retuna. Hon har lärt sig älska kebab och går mer än gärna på Ming palace och Royal oak.
– Jag håller på att lära mig att göra svensk mat själv. Jag kan göra köttbullar och potatis, lax och kan laga kalops. Jag har också lärt mig baka med rågmjöl och jag bakade mina första lussebullar ifjol.
På tal om lussebullar – Tyne är frälst av svenska söta bakverk. Inte minst semlor.
– Jag älskar semlor! Jag hoppas kunna göra en tatuering av en semla en vacker dag. Det är den perfekta efterrätten, inte för stor och det är lagom sött.
En annan sak som fascinerar henne är historiken som svensken i mångt och mycket tar för givet.
– I Eskilstuna finns det kyrkor som är äldre än hela USA. Svenskarna är så nonchalanta inför det faktumet, medan jag tycker det är så häftigt.
Hur var det med kulturkrockar för din del?
– Det tydligaste var att svenskarna är mer blyga och tysta. I USA ses jag som en introvert, men här är jag som ett socialt kreatur. Jag är mer högljudd, men jag har anpassat mig och det tror jag är bra.
Hur var det att lära sig språket?
– Det var inte svårt, men att bli bekväm med att prata det är svårt, säger Tyne som genomför intervjun på klanderfri svenska.
Hon hade inte ens hunnit färdigt med sina svenskastudier innan hon fick jobb. Hon jobbar i dag som grafiskt ansvarig på en tidskrift med säte i Stockholm. Men Tyne jobbar nästan uteslutande hemifrån.
Att de flesta svenskarna är så pigga på att prata engelska är tudelat.
– Å ena sidan klagas det på att invandrare inte pratar svenska och andra sidan pratar alla engelska med mig. Hur ska ni ha det?
Vad saknar du mest från USA?
– Jag saknar småprat. I USA småpratar du med alla. När du väntar på bussen, när du handlar, så fort du lämnar hemmet egentligen. Det tror jag är en bra sak som gör att du känner dig mer hemma på en plats. Men det börjar förändras lite i Sverige, fler och fler vill prata.
– Och så saknar jag bagels, Taco bell, New York-pizza och mammas mat, säger Tyne som i regel flyger "hem" en gång per år.
Men kärleken till den nya hemstaden trumfar trots allt saknaden efter guldkornen på Long Island. En kärlek Tyne tycker att Eskilstunaborna ofta kan vara dåliga på att visa gentemot sin egen stad.
– Eskilstuna är inte perfekt, men sluta prata ner er stad. Det finns så mycket bra här och många möjligheter om man bara tar chansen. Vi måste skapa det istället för att klaga på tillvaron.