Linnea Eklund hann klippa många får under sin tid på stora fårfarmer i Australien. Här är det en stor bagge som blir av med sin tjocka ullrock. "Det var roligt, men ett ganska hårt liv."
Det började med en backpackerresa till Australien efter gymnasiet. Linnea Eklund skulle stanna ett år men blev kvar i landet i fem.
Hon fick jobb i ett fårklippargäng, började arbeta med att hantera och sortera ull och lärde sig snart mer om landets ullindustri. Att det är stor skillnad på ull och ull, att olika raser har skilda typer av ull och att det kan skilja sig stort i kvalitet och fiberlängd bara i ullen på ett enda får. Och att det är viktigt att kunna sortera rätt för industrin som ska tillverka klädesplagg och olika produkter av naturmaterialet.
I några år arbetade Linnea som ullhanterare, innan hon blev den första att gå Australiens ullklassificeringsutbildning på distans, med stöd från Arbetsförmedlingen.
– Och så fick jag nytt arbetsvisum och jobbade ett par år som klassificerare innan jag behövde åka hem till Sverige igen.
Ett tiotal år hann gå, Linnea arbetade med andra saker. Tills hon hörde ett radioprogram 2016 där en kvinna från Svenska fåravelsförbundet berättade om hur svensk ull slängs i onödan och om ett projekt för att ta fram ett klassificeringssystem i syfte att bättre kunna ta tillvara på den.
För det allra mesta slängs och bränns upp i dag. För fårbönder är ull en förlustvara, de får inte så mycket betalt för ullen att det täcker kostnaderna för klippningen. Enligt svensk djurskyddslag måste får klippas en gång om året. Men ull är ett populärt material och importeras till Sverige i enorma volymer medan den svenska ullen i allmänhet länge ansetts vara stickig och för grov och svår att använda.
Linnea Eklund jobbar med sortering och klassificering av svensk ull. "Ett underbart material att jobba med" säger hon och visar hur längd och grovlek skiljer sig mellan olika typer av ull. Den traditionella, vita korsningsullen är svårare att sälja.
– Det här var ju precis vad jag var utbildad i. Jag hörde av mig till kvinnan i programmet och berättade att detta var frågor jag kan.
Det ledde till att Linnea så småningom startade sitt företag, LE Ullkonsult, för att hjälpa och utbilda får- och ullbranschen.
– Som konsult kan jag hantera och sortera ull på plats i samband med fårklippningen. Jag håller föredrag och utbildar i ämnet och bidrar till ökade kunskaper kring hanterings-, sorterings- och förvaringsmetoder. Och därmed kan jag höja priset på ull åt bonden.
Fårbonden Tomas Olsson i Kungsör har en av landets största besättningar. Han är med i ett projekt för att förädla den svenska ullen, och samarbetar med ullkonsulten Linnea Eklund. Bilden är tagen i samband med ett TT-reportage 2018.
Nu är det inte många bönder i Sverige som har så stora fårbesättningar att de kan komma i fråga för leveranser till industrin. Det mesta av den ull som kommer till användning hamnar hos småskaliga hantverkare, medan massproducerade ullplagg från Sverige tillverkas av utländsk ull. Men kan ska bli ändring på det. Om konsumenterna börjar kräva svensk ull.
– Jag har märkt att väldigt många pratar om svensk ull och vill gärna använda den, däremot verkar man inte vara redo att betala för den ännu. Det är också därför vi behöver en standard – en garanti för vad man får när man väljer svensk ull till sina produkter.
För några år sedan engagerade sig bland annat modeskaparen Filippa K i arbetet med att öka intresset för svensk ull i massproducerad klädtillverkning. Och projekt pågår för att ta fram ulltyger och garner som inte sticks. Genom rätt sortering kan den finare, mjukare ullfibern skiljas från den grövre.
Fårull från olika raser skiljer sig stort i fråga om längd, tjocklek, färg och utseende. Och ullen på bara ett får kan också variera väldigt i kvalitet.
Sverige behöver en mellanhand, som köper upp, sorterar efter användningsområde och säljer vidare. Linnea hade gärna startat en ullstation, om hon hade medlen.
– Bonden vet inte vilken ull hen har och tillverkaren vet inte vad hen behöver. De behöver en länk däremellan.
Linnea ger exempel på lämpliga användningsområden för den svenska vita vanliga och lite grövre korsningsullen, där hon tycker såväl tillverkare som konsumenter tänker fel. Som kring populära produkter för hund och häst, tillverkade utomlands av finaste merinoull.
– Kanske är det inte så jätteviktigt att det är just finfibrig merinoull i din hunds ullmatta? Är det inte i stället bättre att använda ull från svenska får som man vet har haft det bra i livet? Och att produkten är tillverkad i Sverige. Man måste tänka hållbart. Det är dyrare att framställa saker här, men vi har som tur är kollektivavtal samt lagar om djurhållning.
"Vitlöken sattes i oktober och har legat hela vinterna under ull", berättar Linnea Eklund, som även använder trädgårdsullen till morötter. Första skörden för året tog hon upp redan i slutet på mars. Att täckodla med ull är trendigt, Marie och Gustav Mandelmann är två av många odlingsprofiler som använder ull.
Och det finns många användningsområden också för ull av lägre kvalitet. Linnea Eklund kan varmt rekommendera ull som täckmaterial i rabatter och odlingar. I ett samarbete med en av Sveriges största fårgårdar, Norrby gård i Kungsör, säljer hon trädgårdsull i säck.
– Ull som är lite bajsig är gödslande och perfekt till odling, den är varm och isolerande. Att täckodla med ull har blivit trendigt.