Det är en varm eftermiddag och Sundbyholms strand har lockat till sig många solsugna besökare. Lekande barn tjuter i vattnet, kolgrillarna osar och i luften hänger en svag doft av äpple från vattenpipor. Intill ett träd spelar ett gäng ungdomar hög musik.
Bland dem sitter Larin Slewa, 16, och Sade Baghdy, 18.
Efter veckans diskussioner om ungdomsstök på kommunens badplatser ger de sin syn på omgivningens starka reaktioner. De ser inget problem med att spela hög musik – tvärtom så höjer musik stämningen.
– Jag tycker att man kan förvänta sig hög musik när man går till stranden. Det är en allmän plats, säger Sade Baghdy.
– När jag hör musik blir jag glad och vill sjunga med. Det finns inget olagligt med det, fyller Larin Slewa in.
Det har hänt Larin Slewa att vuxna sagt åt dem att stänga av eller sänka volymen. Oftast på ett vänligt sätt – men inte alltid. Enligt en av vännerna som flikar in i intervjun har det bland annat hänt att en arg kvinna skakat sin handduk full av grus över dem.
– Ber de snällt så sänker vi volymen, men är de uppkäftiga så är det en annan sak, säger Larin Slewa.
Samtidigt som vi pratar, sätter en av vännerna på ett stönande ljud i högtalarna. Sade Baghdy höjer rösten och ber dem stänga av.
Vad tycker ni om det här då?
– Det här är inte musik, det är bara bullshit, säger Sade Baghdhy.
Stranden fungerar som ungdomarnas vardagsrum under sommaren – de flesta bor fortfarande hemma och vissa har inga egna uteplatser att vistas på. Det är såhär de har kul.
Varken Larin Slewa eller Sade Baghdy har sett något kriminellt på badplatsen. Däremot är nedskräpningen ett problem som de vill lyfta.
– Vi brukar skrika på varandra om man lämnar kvar skräp, säger Sade Baghdy.
– Vi tänker på miljön. Att lämna kvar plast och annat skräp är riktigt dåligt, säger Larin Slewa
Kan ni förstå barnfamiljer och andra besökares oro gällande kriminalitet, vandalisering och hög musik?
– Knark är dåligt för hälsan, skräp är dåligt för miljön. Musik är okej. Vattenpipa är poppis och det kan man ju inte röka inomhus. Allt det här är på olika nivåer av problem och det måste man skilja på när man gör åtgärder. De kan ju inte säga åt oss som sköter oss att skruva ned, säger Sade Baghdy.
– Jag känner empati, men jag vet inte vad man kan göra mer än att säga till, avslutar han.