Boken "Eskils Tuna vid Näria å" gavs ursprungligen ut vid millennieskiftet. Både den första och den nyutgivna upplagan är en koncist skriven och rikligt illustrerad berättelse om hur Eskilstuna växte fram längs det som en gång i tiden kallades för Näria å.
– Det har tagit två år att färdigställa nyutgåvan. Även om alla texter och sådant finns sedan tidigare så har vi velat uppdatera dem språkligt och få dem att passa ihop med illustrationerna, berättar Stefan Möller.
Den i dag bortgångne kulturnestorn Carl Braunerhielm hade en del tips och synpunkter till författarduon efter den första utgåvan. Bland annat rörde det sig om att förtydliga att vissa delar i boken är baserade på legender och anekdoter.
– Denna gång har vi varit tydliga med att berätta att allt i boken inte är sanning, utan att vissa saker är baserade på mindre säkra källor, säger Stefan.
Som illustratör har Mikael Törnkvist denna gång kunnat komma närmare sin ursprungliga vision genom att tekniken har kommit ikapp fantasin. Hans teckningar har nu bland annat fått ett tredimensionellt djup.
– Det känns egentligen inte som att vi har satt punkt i och med den nya boken heller. Det är alltid svårt att bestämma sig för när man ska sluta, och för min del var det många teckningar som inte kom med i den nya utgåvan, berättar Mikael.
Förläggaren Per Lennartsson, som nyligen även gav ut "Vänbok - Carl Braunerhielm", beskriver Stefan och Mikaels bok som matig utan att gå för djupt så att den kanske avskräcker gemene man. Även om boken är utgiven med stöd av Eskilstuna kommun så vill han understryka hur viktigt det är att privata och medborgerliga krafter driver liknande projekt.
– Det är viktigt att det inte bara är kommunen som sprider information om staden, utan att folk själva känner att de vill visa upp sitt Eskilstuna. Jag hoppas på att i framtiden göra fler liknande projekt, berättar Per.
Om vi förflyttar oss till dagens Eskilstuna är både författarna och utgivaren väldigt glada över hur staden har utvecklats de senaste 20-25 åren.
– Det är fantastiskt att det har sparats så mycket träd och att vi inte bara har en park mitt i staden och resten av miljön består av hus, tycker Mikael.
– Och så finns det många fina promenadstråk runt ån, säger Per. Och hur man har hittat nya användningsområden för Munktellstaden är jättebra. Det är viktigt att bevara det som en gång i tiden byggde upp staden.
– De styrande som har varit med och arbetat fram dagens Eskilstuna har på 20 år fört fram staden med 200 år, säger Stefan.
Men han säger också att politikerna borde våga ännu mer och att det kanske finns en del okunnighet om vad som faktiskt är möjligt. I stället tror Stefan att många politiker vänder sig till förvaltningscheferna som i sin tur vänder sig till dem som basar över samhälleliga institutioner i staden.
– Och de värnar ju om just sina verksamheter och utgår ifrån dem. Dessutom så blir det ofta så att när man säger att "Nu ska vi satsa på kulturen" så blir det tre stora evenemang under året, och sedan är det tyst. I stället borde man försöka hålla igång kulturen året om och fylla staden med inspirerande inslag, tycker Stefan.
Om författarna föreställer sig att de om ytterligare 14 år ger ut en tredje upplaga av "Eskils Tuna vid Näria å", hur hoppas de då att Eskilstunas karta år 2028 ser ut?
– Det finns så många möjligheter att få staden mer levande. Jag hoppas att man satsar på mysiga cykelbanor och vattenvägar, berättar Mikael.
Stefan drar till minnes ett aprilskämt som publicerades i Eskilstuna-Kuriren där det visade sig finnas planer på att göra staden till "Nordens Venedig".
– Fast jag tänker att det vore häftigt om kommunen faktiskt vågade göra något sådant. Tänk om man kunde dra en vattenväg in till Fristadstorget. Då skulle folk kunna paddla rakt in i centrum och köpa sig en choklad! ler Stefan.