Tunga regn föll över Skogstorp under lördagskvällen. Inuti den lilla firmabilen hördes inte radion, bara de stora dropparnas oavbrutna smattrande. Lämnade Skogstorpsvägen, tog av vid Rosenforsvägen, in på den sakta men säkert brantare Skogsvägen. Treans växel, tvåan...
Och så, i tät granskog på grusväg: En stilla oas med tända ljus, rosor och musik.
Här hade Christer och Helena Lagerkvist anordnat en minneskonsert för sin son Albin, som i slutet av oktober förra året plötsligt och tragiskt gick bort i samband med ett epileptiskt anfall i sin lägenhet. Den 21 januari i år skulle ha varit hans 30-årsdag.
– Kärlekens låga lyser. Döden måste få plats i livet, hur orättvist det än må vara, som en påminnelse om att värna livet. Livet gör sig påmint genom kärleken, och det gror något i askan. Genom Albin har jag förstått hur stor kärleken kan vara.
Så inledde Christer Lagerkvist den vackra minneskonserten, som skedde inför släkt och nära vänner.
– Tanken med konserten är att hedra Albins minne och sprida ringar av kärlek på vattnet, att tillsammans lyfta blicken för att värna om varandra och ge näring till där kärlek gror, sade Christer Lagerkvist.
– En konsert i kärlekens och godhetens tecken. En stund att minnas, att blicka bakåt men se framåt mot hopp, kärlek och medmänsklighet.
Uppträdde gjorde Kristina Winiarski på cello, först tillsammans med Terese Larsson som spelade horn, sedan ensam, med ett fantastiskt framförande av några av Johann Sebastian Bachs finaste stycken.
– Jag har valt den här musiken för att den är bland det vackraste jag vet, sade Kristina Winiarski.
Plats på scen tog även Himani Grundström med opera och folkvisor, samt Cecilia Ringkvist med sång och Janne Elvi på gitarr.
Christer och Helena Lagerkvist föreslog i sin inbjudan att den som ville gärna fick hedra Albins minne genom att ge en gåva till Vi Skogen eller Naturskyddsföreningen.
– Albin värnade om miljön och älskade skogen, sade Christer Lagerkvist.
Stämningen under lördagen var vacker, stämningsfull och stillsam, men också präglad av en stor sorg. Det är uppenbart att världen har förlorat en mycket vacker och älskad själ, och under det tunga regnet verkade det nästan som att naturen själv stod i sorg.