Det var jazzsångaren Claes Janson och pianisten Claes Crona med musiker som avslutade sin turné The best of Stevie Wonder i Eskilstuna. Allt satt som en smäck, varenda ton och frasering ömsom smekte varsamt, ömsom piggade upp.
Stevie Wonder föddes i USA 1950 och kom att bli en av världens mest kända artister som behärskade en mängd olika instrument och lyckades få till nio amerikanska topplistettor. Han har sålt över 100 miljoner album. Claes Janson presenterade Stevie Wonder sångpratandes mitt i det första numret och det blev som en härligt naturlig del av framförandet.
Stevie Wonder föddes inte blind, som många kanske tror, utan troligtvis var det för mycket syrgas i kuvösen som var boven.
Claes Janson har tidigare turnerat med en hyllningskonsert till Ray Charles, vilket var en av Stevie Wonders stora förebilder. Tillsammans med trummisen Mats Engström föddes en idé om att även göra ett hyllningsmedley till Stevie Wonder – och det blev verklighet i våras. Mats Engström har verkligen lyckats arrangera låtarna på bästa sätt och det märks att han har tänkt till vad gäller tempo.
Exempelvis gör den manlige doakören, tillika ensemblens blåsare, sitt till för att liva upp anrättningen. För hur skön jazzröst Claes Janson än har, så hade två set med paus blivit lite enahanda utan den ingrediensen. Dessutom bjuds det på två helt instrumentala inslag, exempelvis "Isn´t she lovely", vilken Janson presenterade som: en jättebra sånglåt – faktiskt.
De två inlånade musikerna för kvällen, Claes Jansons borson, Nils Janson, på trumpet och flygelhorn och Hans Andersson på kontrabas, visar samma höga klass som övriga musiker: Claes Crona på piano, Klas Toresson på tenorsaxofon och flöjt samt Martin Pålsson på trombon. Det känns som ett sammansvetsat gäng, trots två inhopp.
Det är helheten som gör det bra och det är svårt att nämna några höjdpunkter. "Lately"," Yester-me, Yester-you, Yesterday" och "Superstition" är några, liksom "Sir Duke", där textraderna: You can feel it all over handlar om legender som Duke Ellington, Count Basie och Ella Fitzgerald. Även under denna konsert kan man känna det magiska som åsyftas, när tonerna går in överallt i varenda cell i kroppen och sprider välmående.
Välsmorda toner bjöds det alltså på rakt igenom och när Claes Janson sjöng "Don´t you Worry ´bout a Thing" var alla bekymmer som bortblåsta. Det enda som jag bekymrade mig över när konserten hade tagit slut, var just det att en härlig stund just hade tagit slut…