Li Törnblom och Lina Strannegård funderade aldrig länge på hur de skulle förvalta sin tre veckor långa praktiktid på Eskilstuna folkhögskola, där de utbildar sig i det ädla kunnandet om återvinning.
Någon borde gå genom hela landet för att slå ett slag för Fairtrade, anser båda två.
Om det var Li eller Lina som uttalade tanken högt först minns de inte riktigt, men det sagda följdes av idén att man kunde byta ut "någon" till "vi", och kanske begränsa vandringen så det blev halva landet i stället för hela.
– Vi går från Eskilstuna, som utsågs till Fairtrade City 2011, till Malmö som var den första svenska staden att utnämnas till en Fairtrade City.
Från idé till en planerad tidpunkt och planerad rutt var det inte alls så långt.
Både Li och Lina är glatt överraskade över all positiv respons de mött så här långt.
Även om de båda säkert får sin beskärda del av skoskav, vrickade fötter och kanske blåsor också, så är detta något de ska klara av.
Li nickar bestämt. Saken är avgjord.
– Vi försöker också planera vandringen så vi slipper alltför tung packning, säger Lina.
– Och vandringskängorna ska vara väl ingångna till vandringsstarten 25 mars, säger Li.
Vad som återstår sedan är att förbereda hela vandringen väldigt väl. Både Lina och Li tränar regelbundet.
– Så länge det var barmark ute gick det bra att springa lite, säger Li. När snön kom så har vi tagit upp boxningsträning.
– Det är bra för dra-på-sig-ryggsäcks-axeln, lägger Li till med ett brett leende. Boxning är också betydligt roligare än att springa på ett löpband.
Men vad händer om ni blir osams under resans gång?
– Risken är inte så stor, svarar Lina. Vi är ganska vana vid varandras sällskap nu.
– Dessutom har vi skissat på en del regler. Att vi en dag väljer att gå helt under tystnad och ägna oss åt lite mer meditativa delar.
– Andra dagar får väl satsa på att lyssna på talböcker, eller sommarprogrammen från P1. Och så kan vi berätta för varandra vad vi hört under dagen.
– Det kan bli lite grand som en gående bokcirkel...
Vandring för den goda sakens skull lär förutom den tre veckor långa praktiktiden även ta hela påsklovet i anspråk. Men det känns helt okej, tycker både Lina och Li.
– Vi lär väl kanske komma tillbaka till skolan och vara som urlakade... jag vet inte vad... och alla andra är så där oförskämt pigga och utvilade, säger Li.
Men Lina invänder att man också mycket väl kan komma tillbaka i sitt livs form, stärkta inte bara av promenaden utan också av alla goda möten med människor längs vägen.
Framtiden?
Båda vill jobba för att minska konsumtionen och med återvinning.
– Vi har en liten affärsidé att kanske försöka starta ett bageri eller något sådant som består av goda kakor och bullar utan en väldig massa socker, säger Li och skvallrar om att Lina är en hejare på att röra ihop fantastiska bakverk med bara nyttiga saker.
Det är en alldeles för bra idé för att bara släppa oprövad. Det tycker både Li och Lina.