För Nashmel Kanaan är odling som terapi.
För att komma till Bosa Katinics stuga i Koloniföreningen Linnéa på Krongatan passerar besökaren vårdade stugor, personer som odlar och andra som bara njuter av stundens tystnad.
Nashmel Kanaan har haft sin stuga i Koloniföreningen Linnéa sedan 2012 och för henne fungerar det som terapi. Hon blev sjukpensionär och var enbart hemma. Hon hade ingenting att göra där, förklarar hon. Till slut ansökte hon att få plats i koloniföreningen.
– Jag var deprimerad. Att komma hit, odla och ha fingrarna i jorden, det är som terapi för mig, säger Nashmel Kanaan.
Hon fick vänta fyra år för att få platsen och nu odlar hon så mycket hon kan.
– Jag har jobbat så mycket med min mark, det såg inte ut så här förut, säger hon.
När man tittar åt höger, hittar man gurkor och till vänster finns det vinbär. Här finns det mycket att hämta men årets skörd har inte nått upp till förväntningarna, eftersom det har varit torrt.
Nashmel Kanaan berättar vidare att det är svårt att odla saker som man kan odla i hemlandet Irak. De förutsättningar finns inte eftersom vintern i Sverige är mycket kallare och sommaren är mildare.
För kolonigrannen och vännen Bosa Katinics del är odling något som hon har sysslat med hela livet, så också i hemlandet Bosnien där hon levde på landsbygden och odlade mycket majs. Hon kom till Sverige 1992 och till Eskilstuna 1999 och har levt i staden sedan dess.
Bosa Katinic visar hur gurkorna hon får på sommar ser ut.
– Jag fick min koloniplats 2013 och jag har försökt att odla majs här men det har inte gått så bra. Jag odlar därför mycket annat, säger hon. Jag tycker väldigt mycket om det. Att komma ifrån lägenheten hit, till växter, blommor och frukter och dessa fina färger, det är bra för själen.
Hon odlar tomater, morötter, gurka och mycket annat.
– Allt vi gör här är ekologiskt.
Är det för miljöns skull?
– Ja, men för oss själva också. Vi vet vad vi använder för att få växter, frukterna och grönsakerna att mogna, säger hon.
Hon förklarar att hon inte brukar handla så mycket på sommaren. Det behöver hon inte göra eftersom det hon behöver, odlar hon sjäv.
– Jag handlar inte lök, gurka, tomat, äpple och mycket mera. Jag delar också till mina grannar. Det finns så det räcker. Det finns också plommon. Jag gör sylt av det, så det behöver jag inte heller köpa, säger Bosa Katinic.